Jag har en fot!

Rättare sagt har jag två, och nu får jag lov att gå på båda. Varannan dag med en sådan där stödsak på den ena. Jag är i alla fall mycket nöjd och hoppas innerligt att den ska bli helt bra nu. Mindre nöjd åt att stödsaken är ful, men vem sa att vägen till skönhet skulle vara sig särskilt trevlig eller just skön. Nu jävlar ska fläsksvålen rastas! Fast först lite efterlängtad sömn.

Mamma Frida

Annonser

Klädbyten och garderobsrensning

Det känns som om de tu hör ihop, på ett oroväckande sätt. Idag rensade jag ut Mollis garderob på kläder som hon inte längre kan ha. Till min förskräckelse insåg jag att det uppgick till nästan två kassar. TVÅ stycken kassar med bebiskläder. Alldeles förfärad stod jag där och svor över alla pengar som vi och andra lagt ut på onödigt mycket kläder. Men så slog det mig – hon har seriöst använt typ alla kläder, mer eller mindre. Min lilla kräkapa. Det har alltså varit en nödvändig mängd med kläder, eftersom vi ändå tvättat en maskin om dagen med diverse saker. När jag packade in de nya storlekarna i garderoben slogs jag således av en ny förfäran – det är mindre kläder i garderoben. Hur sjuttsingen ska jag och min kräkapa reda ut det här?

Mamma Frida

Dagens upptäckt

Det går ju även att tugga på den där nappen! Wow – vilken fantastisk pryl tänker lilla Molli. Här bredvid ligger hon och tuggar för fullt på sin napp, med världens leende som självklart försvårar processen för henne. Varje gång nappen ”svarar” på tuggningen med att trilla ut kommer först ett underbart högt skratt, sedan lite ledset – vart är min napp? Är helt säker på att man inte kan få mysigare sällskap till förmiddagskaffet.

Jaha. Den där kameran. Igen.

Mamma Frida

En styck klänning till dopet…

…till mig. Äger många klänningar, men ingen jag kommer i. Då bjuds man ju på den fantastiska möjligheten att köpa något nytt att känna sig fin i. Jag gillar dock inte tanken på att spendera pengar på något jag inte planerar att bli kvar i, så det fick bli rean på H&M online. Idag kom äntligen paketet och till min glädje så passade den! För att skynda på acceptansen angående klänningens faktiska storlek klippte jag snabbt bort lappen och tröstade mig med hur fin den kommer att vara till dopet. Jag menar, någon av oss måste ju vara klädd i svart, det bara är så.

Och tydligen får denna någon inte lov att vara Molli.

Mamma Frida

En himla massa premiärer blir det!

När man är liten och ny på allt, då blir det en del premiärer. För tre dagar sedan kopplade pappan på sig bärselen och lät Bus ”åka” framåt. Vid första försöket responderade Molli med att sova, men dagen efter var det stor glädje och nyfikenhet som mötte Kalmars gator. En klar ”hit”. Nu är det bara för mig att våga mig på detsamma, vet dock inte riktigt när…Men tills dess får ni njuta av en ultramysig bild på snygga pappan. Och Molli, såklart.

Idag så följe vi med Anna och Emanuel till Öppna Förskolan i Oxhagen. Där bjöds det på en riktigt mysig sångstund. Jag hade helt ställt in mig på sovandes/kräkandes/skrikandes Molli, men det var ju onödigt. Tösen var riktigt glad och låg och tittade på allt nytt och roligt. Så många mysiga kamrater det fanns! Själv hade jag det också riktigt trevligt så det blir helt klart att göra om! Vi passade dessutom på att göra hand- och fotavtryck i gips. Häftigt! Ska bli spännande att se hur det blev nästa vecka, bäst att ta med sig en ram också så att man kan göra det klart. Spännande!

Mamma Frida

 

Min fru – trollpackan

Trollpacka i ordets vackraste mening, givetvis. Ikväll tänkte vi nämligen träna Molli i att ligga på mage och höja huvudet. Molli tyckte dock inte att hennes framgångar var lika roliga som vi och blev på ett hiskeligt humör.

Då är det väldigt turligt att mamma Frida är en hejare på att få ledsen Molli på glatt humör. När pappas mest ömsinta vaggningar och fåniga försök till att locka babyskratt har misslyckats krävs det tyngre artilleri. Lite trolldom, eller ”mammagi” som jag kallar det, räddade åter dagen och gjorde Molli glad och trött. Inte bara lyckades Frida få Molli glad och nöjd, hon fick dessutom barnet att somna i sin spjälsäng. Det ska vara en hejare till mamma för det. Tjärlek.

Pappa Tomas

En komma-i-form-vecka i soffan

Det är ju nästan så det har varit, tack vare den där klumpfoten. Så när jag plockade fram måttbandet och ställde mig på vågen i morse kände jag mig föga motiverad. Men, tro att eller ej, det var tydligt min bästa vecka. 4 veckor har passerat och jag har snittat med ungefär 1 kilo i veckan. Förutom denna, då det blev 2. Med tanke på att jag har haft som ambition att tappa ett halvt så hjulas det här hemma. Jag befinner mig nog i en smärre chock för tillfället. Grillbuffé på fredagen, kakor i mängder och grillat (bearnaisesås) på lördagen och så självklart thai och godis på söndagen. Och så har jag suttit på ändan hela veckan. Det låter som ett komma-i-form-program jag kan tänka mig att leva med… Fast när jag tänker på det, nej.

Läkartiderna var dessvärre slut idag, så det blir att hänga på telefonen i morgon bitti. Foten är inte bättre, svullnaden har lagt sig en aning men ajaj’et är kvar. Så, jag vill att de tittar på den, gör den bättre och talar om för mig hur jag undviker att det händer igen. Tro det eller ej, men jag saknar mina promenader! Det här med armhävningar och fröken löwemo  är inte riktigt meningen. Jag kan inte, hur jag än försöker, ta mig till tio. Well, well, det är en ny dag imorgon. Den här dagen ska jag spendera i soffan med Bus för att i eftermiddag smita iväg på lite lyx. Jag ska klippa mig. Det betyder en timme för mig själv.

Mamma Frida