De stora tingens glädje

20120131-230152.jpg

Annonser

De små tingens glädje

Jag tycker om glädje. Att få vara glad liksom. Att krypa ner i sängen med glasögon och blyertspenna för att ge korsordet en omgång innan sovdags, well, det är typisk Frida-glädje. Ikväll var inget undantag. Tills det där som inte får hända faktiskt hände. Det fanns bara ett kryss kvar i hela tidningen, och det är ett krypto. Jag avskyr krypton. De är rena glädjedödare. Och jag har ingen mer tidning. Eller jo, jag har massvis, men de svämmar självfallet bara över av krypton.

Sur som ett bi, och lite extra vansinnig över att jag blivit snuvad på möjligheten att lösa Indien-krysset, fattade jag dock pennan och gav kryptot en redig match. Och jag vann! Kom igen! Det händer ju typ aldrig! Så nu känner jag mig rätt bäst igen. De små tingens glädje liksom. Det är nästan så att jag förlåter tidningen för deras totaltabbe med Indien-krysset. Jag fick ju lösa ett krypto! Sweet.

För er som har missat har ni här en bild på Indien-krysset. Nog för att Kors & Tvärs ska ha redigt enkel svårighetsgrad, men det här är väl lite väl? Haha!

20120131-225559.jpg

En vanlig dag i mammaland

Är inget mindre än en jäkligt bra dag, om ni frågar mig. Vilket en hel del av er faktiskt har frågat. Därav detta inlägg. Jag är ju inte riktigt snabbast i världen på att leverera, men bättre sent än aldrig. Så atté, en dag i mitt mammaland är med andra ord en väldigt bra dag. Det betyder nödvändigtvis inte att jag i slutet av dagen inte står och sliter mig i mitt hår, gråter en skvätt över att ringarna under ögonen når ner till knävecken och att kaffet varit kallt i fyra timmar. Men så kommer det ett litet hö hö hö från madame och regnbågen tittar fram. För det är just det, efter regn kommer solsken och i mitt mammaland en aldrig svikande regnbåge. Den där vi kallar madame. Till skillnad från en riktig regnbåge så skiter hon dock inte guldpengar. Synd.

05.00-08.30 : Hur eller hur. Redan från början försökte vi att införa rutiner utifrån madames behov. Dottern går upp på morgonen mellan klockan fem och sju, tillsammans med pappan. Själv ligger jag allt som oftast och trynar vidare till en halv åtta då maken beger sig till jobbet. Under tiden då jag vallar får i drömmen så äter Molli sin första av två frukostar. En slags medicinfrukost. Vitaminer, mag- och prutt- och bajsmedicin. Nöjd och glad som få är dottern när jag själv pallrar mig upp. Vi vinkar av pappan, häller upp kaffe och sätter oss framför Playhouse Disney. Efter en tio minuters mys tillsammans fortsätter dottern själv mysandet framför Playhouse medan jag gör mig i ordning. Jag älskar Playhouse, personen som uppfann det ska ha en fet kyss till påsk. Trots dess genialitet anser jag att det är lite tidigt att skapa fyrkantiga ögon hos dottern redan nu, det lär ännu komma. Så efter sammanlagt en halvtimmes tv-tittande stängs mackapären av och buset förflyttas till sin matstol.

08.30-10.00 : Grötfrukosten. Som hon till hälften äter själv. Som ni kanske förstår innebär det att väggar, golv, stolar, bord och mamman själv blir duktigt inkletade/matade av den fantastiska gröten. Vi kör på varannan sked och det accepteras av madame. Favoritgröten är äpple- och päron, och till det lite katrinplommon. När skålen är tom och vattnet i flaskan slut så tvättas madame ren, får på sig sin pyjamas igen och sätts numera i sin gåstol. Medan jag tar hand om disken tröttar hon ut sig duktigt och kan efter en liten stund läggas för förmiddagsvila. Allt från 40 till 90 minuter blir det. Hemmafrutiden. Det ska tvättas, dammas, vika kläder, bädda sängar, vattna blommor, dammsugas – well, allt som behövs och hinns med.

10.00-12.30 : När madame vaknat kläs hon på dagens första version av kläder. Många klädbyten kan det bli med en kräks- och kladdmaja. Förmiddagslek. Allt möjligt från rim, ramsor och sång till sagostund i soffan. Därefter placeras madame i sitt lekhav, eller i sin gåstol, eller var som där hon kan förväntas underhålla sig själv under en längre tid medan jag plockar fram datorn. Jag jobbar på 25% och under dagen försöker jag hinna med att svara på mejl, planera och organisera bäst det går. När jobbsysslorna är avklarade och dottern fortfarande är nöjd med sig själv som lekkamrat passar jag på att ta en andra kopp kaffe och njuta av lite bloggläsning. Sweet deal om ni frågar mig. Runt tolvtiden avbryts dock kaffedrickandet för lite lunch. Molli äter allt som oftast en burk mat och lite efterrätt på det.

12.30-17.00 : Mätta och belåtna ger vi oss ut på dagens äventyr. En tur till Giraffen står som vanligast på schemat. Tänk så lite handel och shopping kan uppmuntra en till promenader i ur och skur. Ungefär två timmar försöker vi vara ute och när vi väl kommer hem är det dags för mellanmål och eftermiddagsvila. Lite mer kaffe för mamman och några fler hushållssysslor. Det är oundvikligen dags att ta tag i kvällsmaten. När buset vaknar hamnar hon i matstolen och får hjälpa mig i köket. Nu för tiden består hennes hjälp av att hon biter på en visp, dreglar och skrattar. Det perfekta sällskapet. Alltid.

17.00-19.30 : Efter fem kommer maken hem, vi äter, Molli äter gröt igen och därefter är det lek med pappan på schemat. Hon blir trött fort och någonstans mellan halv sex och sju är det läggning med en flaska välling på tapeten. Sweet! Och där har ni det, en typisk dag i mitt mammaland. Kanske inte helt typisk eftersom vi relativt ofta sitter ihop med Anna och Adam, men det är bara att addera dem i sammanhanget så ser det pretty same ut. Fast mindre giraffen och mer kakor.. Såhär i efterhand inser jag att min redogörelse är både för lång och alldeles detaljerat ointressant. Men, men, jag har åtminstone levererat och som ni förhoppningsvis förstår så har vi det jäkligt bra tillsammans. En dag i mitt mammaland är en fantastiskt bra dag.

Power it up!

Här hemma gör vi oss redo för en visit på lasarettet. Då måste man vara extra söt, så dagen till ära har Bus hoppat i en hängselklänning. Loving it.

Anledningen till att vi ska dit är dock helt ofarlig. Bus föddes med ett litet blåsljud på hjärtat, vilket vi nu då ska in och dokumentera med hjälp av ultraljud. Inte för att det behövs av medicinska skäl, utan det är en rutinåtgärd. Allt för att framtida övergång från BVC till vårdcentral ska gå så enkelt som möjligt. Vi är med andra ord väldigt lugna inför besöket. Men vadå, det skadar ju inte att vara lite extra söt ändå?

20120131-084017.jpg

Molli – den förskräcklige

Att starta dagen med en opasslig och förbannad tjej kräver mycket kaffe. Inte blir hon direkt gladare av att få en kudde inkilad bakom ryggen. Men när man plötsligt blivit superdålig på att sitta, för att man envisas att gå upp i brygga, då får man lite skylla sig själv. Jodå, här hemma är det att gå upp i brygga som gäller. Ni kanske har hört att barn tar sig fram genom att åla, krypa och gå? Fuck that, här är det minsann bryggläge till föräldrarnas fasa. Det absolut senaste i brygghistorien är att, vi vet faktiskt inte vad hon försöker med, stå på skallen. Upp i brygga och så all vikt mot huvudet. Det är grymt läskigt och framför allt tydligt att madame missuppfattat det där med benen ner och huvudet upp

Så nu sitter hon, skitsur, i sin lekhörna och mer eller mindre fräser mamma för fulla muggar medan hon misstänksamt granskar alla leksaker. Säga vad man vill, men det är väldigt charmigt.

20120130-085457.jpg

Underbara fredag

20120127-220540.jpg

CitronTajjm

Det är så sant som det är sagt, hon är min dotter. Det godaste i världen är utan tvekan citron. Särskilt om den är riktigt sur. När majoriteten grimaserar så ler fröknarna Löwemo brett och smaskar förnöjt. Det finns inget lite citron inte kan råda bot på. Bevisligen inte ens när man är superledsen.

20120126-184315.jpg