Äventyr

Idag har jag och bönan äventyrat Kalmar med tant Allis. Efter lyxiga frukosten och lunch för Molli så laddades gps’en full av gömmor. 4 av 5 är helt klart godkänt. En styck sovande unge i vagn under tur får mer än godkänt. Mildrig träningsvärk får mycket mer än godkänt.

Annonser

Vilken toppendag!

En madame som kryper sätter helt klart guldkant på dagen. Det stolta mamnahjärtat fullkomligt sprängs av lycka. Hon är så jävla bra! Sedan finns det självfallet vissa saker som motiverar mer än andra. TV-dosan är en sådan. Wow vad snabbt hon tar sig fram när hon fått ögonen på den. Men det är klart, hon är ju smart. Den är ju nyckeln till Händige Manny. Mollans absoluta favoritperson.

I övrigt var dagen också helt fantastisk. Startade med att möta upp Johan, hämta ut passet (första gången någonsin jag inte ser ut som ett white trash/terrorist. Win!), mys och mat på Ikea, en tur på Maxi, pajmys när maken kom hem, krypuppvisning och slutligen ett monsterpass på gymmet. Efter kvällens hårdtag går det inte att hymla med att vi är rätt bra, ej heller att vi kommer må pest imorgon…

Trots stundande träningsvärk från helvetet så kommer morgondagen bli guld. Den startar liksom med lyxfrukost tillsammans med Elin och Allis. Rätt bra svårt att slå en sådan start på dagen, jag säger då det.

Let’s kryp

Idag är en stor dag hos familjen Löwemo. Ungen kryper. Det har varit på gång länge, lite hit och lite dit. Men nu finns det tydligen ingen broms längre. Älskade sötnos. Vad hände med vår bebis?

Dagen som levererar

Idag är helt klart en extraordinär dag. Den bara fortsätter att leverera och jag gillar’t. I flera månader nu har jag letat som en dåre efter alla mina finklänningar. Nog för att jag blev på tjocken, gick upp 100 kilo och aldrig trodde jag skulle använda dem igen – men kom igen, vem fan slänger kläder för tusentals kronor? Jag gör det, utan att tänka. Därav har jag varit livrädd att så skulle vara fallet, för inte sjuttsan har de funnits här. Men eftersom detta är bästa dagen så blir ni ju inte förvånade när jag säger att vi hittat dem. Sådan glädje! Sådan lycka!

Att jag kommer i dem är lite som en bonus. Jag kan använda alla mina vackra finklänningar! Yejj! Fast det var ju just det, kanske inte alla. De täcker ju för sjutton knappt rumpan! Efter att ha kollat igenom gamla bilder inser jag till min fasa att de inte krympt i garderoben, de har alltid sett ut så. Än värre, jag har gått runt i dem utan att någon påpekat att det ser ut som att jag är till salu. Nu överdriver jag visserligen, men några av dem är bra illa. Majoriteten är dock fortfarande hur snygga som helst, och med ett par redigt tjocka svarta strumpbyxor till ska det nog gå an. En vill ju inte se ut som buy one, get one for free när man är i London liksom.

Världens bästa måndag

Åtminstone om Molli får säga sitt. Det är en sanslöst glad och lycklig böna vi har idag. Så pass att jag till och med lyckades lura i henne en halv burk mat. Att matvägra är nämligen det senaste. Hon har ju sina perioder, och när hon väl bestämt sig är det som att försöka flytta isberg. Omöjligt, tills hon själv vill. Men tacksam är jag, eftersom det ändå nu gått flera dagar utan lagad mat. Bara gröt, gröt och gröt. Tokunge.

Humöret var det lite sisådär med på morgonen. Men efter att ha fått prata med mormor sin var hon som en solstråle. Likaså jag. Inte nog med att hon hittat tekannan till mig, hon hade fyndat massor till Mollan. Som i massor. Som i bl.a. den där outfit’en från Molo jag dreglat över ett långt tag. Bortskämd böna, bortskämda föräldrar. För det är vi så det sprutar ur öronen. Vi får så ofta höra hur fint klädd Mollan är, och jag blir lika glad varje gång. Dock kan jag inte ta åt mig – för vi köper sällan något i klädväg till henne. Det är Elin och min mamma som rakt igenom kan ta åt sig av alla komplimanger vi får 🙂 Och jag hoppas de vet hur oerhört tacksamma vi är över att få bli så grundligt bortskämda.

Likaså hoppas jag att min solstråles humör finns kvar när hon vaknar. Jag har nämligen förberett smaskigaste fikat åt oss. Kex till Mollan, ballerina cookies till mamman.

20120227-131844.jpg

Tänker inte sova!

Spelar ingen roll hur länge du går morsan, jag tänker faktiskt inte sova. Det är minsann ett envist litet charmtroll vi satt till världen. Jag hade inte heller velat sova om jag var hon. Vädret är ju tokigt underbart!

Jag har även precis fått en galet bra nyhet! Hemma hos mormor finns en likadan tekanna, den som verkligen kommer från Tofta. Inte nog med att den finns där, min mamma tar med den när de kommer i mars! Weeee!

20120227-093538.jpg

Sorglig avslutning…

… på en i övrigt alldeles underbar dag. Jag har väldigt få ägodelar som jag betraktar som fullkomligt ovärderliga. Men det finns vissa ting som inte går att ersätta, även om det finns likadana att tillgå. Men de bär inte på någon historia, en känsla av minnen. En av de tingen är min tekanna. Jag älskar att använda den. Den får te att smaka bättre, den gör mig glad och den för känslan av Tofta med sig. Den blåa soffan och den runda rosa kudden. Jag vet inte ens om de på något vis är hopkopplade. Om jag som barn suttit i soffan och sett mormor och morfar dricka te. Om den ens egentligen kommer därifrån. Men det är vad den betyder.

Ikväll råkade jag tappa det varma locket på dess öra, som naturligtvis gick i bitar. Bara sådär. Efter att ha bölat en kvart, eller en timme, kom maken med lösningen att den självklart går att laga. Den kommer se hel ut. Men kommer den gå att använda? Det är ju i användandet som magin ligger. Klantiga jag att lyckas ha sönder värdefulla ting på det viset. Jag borde endast få vistas i vadderade rum hädanefter. Det är tydligt.

20120226-211435.jpg