Klappa händerna…

…när du är riktigt glad! Wee! Hon gjorde det! Hon klappade händerna! Sådan lycka! Det är nästan så att det tar bort lite av skräcken för allt annat hon har för sig. Som att exempelvis i en jäkla hastighet använda gåvagnen som en sparkcykel. Eller varför inte försöka ta sig upp på köksbänken genom att klättra upp en låda i taget? Eller min personliga favorit – använda valfritt redskap för att trycka ner barnlåsen till alla skåp? Intelligens är uppenbarligen inte en bristvara hos vår lilla böna.

20120531-190637.jpg

Annonser

Glad böna, glad mamma

Idag har hela familjen Löwemo besökt Mollans dagmamma. Inskolningen startar i augusti och oj så bra det känns! Vi har verkligen haft tur och helt plötsligt känns det inte lika jobbigt att behöva lämna bort henne så många timmar i veckan. Hon kommer att stormtrivas. Bäst av allt är att en till tös i Mollans ålder kommer att vara där. Hur bra är inte det? Underbart!

Så med ett leende på läpparna har vi även gjort stan. Tuffa engångsartiklar till ettårsdagen, vansinnigt häftiga servettringar och dukar till vår version av halv åtta hos oss i juli, födelsedagspresent till Adam och strumpor till mormorn fanns bland alla fynd vi gjorde. Nu sover flickebarnet och jag har ägnat en timme åt att ta fram en dukning till juli. Är rätt nöjd, får dock hoppas att maken inte tar det allt för hårt att jag gick lös på den vackra rosbuketten med sax.

Planering

Idag är en viktig dag. Det är dagen då vi ska på första besök hos Mollans dagmamma. Besöket planerades in klockan 10.00 för att maximera chanserna för en glad, utsövd och mätt liten tjej. Status just i detta nu: vansinnig och fullkomligt klarvaken med minsta möjliga lust att sova ‘förmiddag’. Såklart. Det är vad som händer när man har en planering.Men hey, söt som tusan är hon.

Ah! Ah! AH!

Ju äldre loppan blir, desto skickligare blir hennes kommunikationsförmåga. Det är sanslöst häftigt att bevittna, och de senaste dagarna har hon briljerat med både det ena och det andra. Men idag tror jag vi slår alla möjliga rekord för lilla damen. Efter mellanmålet kröp hon direkt bort och hämtade Julia (sin docka), därefter kröp hon vidare och satte sig vid sin vagn. Hon började dra i den och skrika ah ah Ah AH om och om igen, samtidigt som hon tittade på mig med stora ögon. Vi har tidigare misstänkt att ah betyder Johan. Så därför frågade jag om hon ville gå och besöka Johan på hennes jobb. Ett porlande skratt och så massa Ah Ah Ah AH. Utan protester kläddes den unga damen på och turen börjades mot Maxi. Av någon anledning valde jag att ta en annan väg och möttes rätt snabbt således av illvrål. Inte förrän hon såg porten in till Giraffen slutade hon gråta och sceneriet byttes snabbt ut mot ett leende och en massa ah. Väl inne på Maxi så gick jag enligt madame inte rätt väg där heller och det protesterades högljutt. Men så fick hon sig sin Johan och glädjen var total.

Det är för mig rätt tydligt att madame vet vad hon vill, hur man tar sig dit, hur det ser ut och numera även kan kommunicera vad det faktiskt är som hon vill. Hur häftigt är inte det? Att hon dessutom lyckades bibehålla sin vilja så pass länge, utan att glömma bort sig – det är ju ännu häftigare! Jag är rätt glad att hon inte lärt sig rymma ännu, men å andra sidan vet ju jag vart jag skulle hitta henne.

Gårdagens tur på löpbandet gick förvånansvärt bra. Idag fortsätter jag att vara stolt över att jag fortfarande kan ta mig fram 5K på bra tid, samtidigt som jag sitter halvt rörelseförhindrad i soffan. Ett klart resultat av att det var sig en liten tid sedan jag senast dejtade löpbandet. Borde, ska och vill faktiskt göra det oftare. Särskilt nu under sommaren då äta glass tillhör dagligheterna. Liksom paj. Kanske borde införa att varje grillkväll ska belönas duktigt med 5K antingen samma dag eller dagen efter? Ojoj, då blir det nog till att adressändra… Nej, men jag tror det kan vara en god idé om jag vill fortsätta att se någorlunda bra ut i bikini. Eller jeans för den delen. Men å andra sidan är det sommar och alla mina kjolar har ett givmilt resår 😉

Idag har vi en hel del på schemat. Vet inte hur det gick till med tanke på att vårt schema egentligen är tomt. Men här ska dammsugas, tvättas, hänga tvätt, tvätta mera, en tur till Giraffen, träffa Johan och Johnny och heja på Johan som tusan när hon springer Drottning Margaretaloppet ikväll. Ojoj! Trevlig som bara den lär dagen bli.

TacoFun

20120529-224437.jpg

20120529-224456.jpg

20120529-224510.jpg

Kaffe. Kaffe. Kaffe.

Igår hade vi 32 grader strålande solsken på taket, idag har vi 9 grader av grått dis. Men jag gillar’t. Det är mysigt att sitta inomhus när det är grått och kallt utomhus. Fixa och dona, baka och leka. Som person har jag svårt att hålla mig inomhus när det är fint väder, jag får dåligt samvete över att jag inte är ute och lapar solsken. Efter flera dagar i solen ser jag lite ut som en kräftstjärt och huden känns ungefär likadan som mina ballerinas skolsulor. Den har gjort sig förtjänt av en välbehövlig paus.

Just i detta nu ommöblerar dottern vardagsrummet. För en halvtimme sedan fick köket sig en extreme home makeover. Själv tyckte jag att vi skulle leka tillsammans, men det tyckte uppenbarligen inte hon. Jag var inte lika rolig som att totaldemolera omgivningen. Det finns inte en enda låda som inte är tömd, en endaste pinal som inte rivits ner och leksaker och gosedjur ligger omkringkastade så att golvytan är näst intill täckt. Just nu ber jag en tyst bön för att hon snart ska bli lite sömnig så att jag kan återställa ordningen (om än kortvarigt) på torpet. Oddsen för en sömnig tös är dock minimala då hon tog sovmorgon till strax efter åtta. Ett resultat efter att ha härjat halva natten lång. Sicket bus hon är!

Well, well. Dags att fiska upp en paj ur frysen, alternativt lite rabarber och baka en ny. Efter lunch kommer födelsedagsbarnet Alva hit. Redan 1 år! Jag har så svårt att förstå att våra små från föräldragruppen nu en efter en i kommer att fylla 1 år. Det är ju otroligt! Vart tog tiden vägen? Hur kunde det gå så snabbt? Men så roligt det är! Underbara barn. Tänka sig, om mindre än en månad fyller vårt lilla solsken hela 1 år. Har en känsla av att det kommer att bli den bästa midsommarafton någonsin. Man får ju dessutom passa på att njuta av de tidiga årens födelsedagar, då jag har en känsla av att madame inte kommer tycka att det är lika roligt att fylla år kring midsommar när hon kommer upp i tonåren. Hoho.