Getting Ink’d

Just i detta nu sitter maken och får sig färg på benet. Jag är helt sinnessjukt avundsjuk, makalöst nyfiken och några kilo besviken över det faktum att jag inte är där och håller hand. Det är ju hans första. Den första är speciell. Jag minns min som om det var igår, trots att det är hela 14 (!) år sedan. Lilla söta delfinen, som jag visserligen kanske inte hade valt att göra idag men samtidigt är glad över att faktiskt ha. På maken är det dock ingen delfin som kommer att pryda benet. Det är något helt annat och det kommer utan tvekan att bli sanslöst snyggt.

Men, detta betyder väl att nästa gång är min tur? Och om jag känner maken rätt kommer han nog vilja ha fler. Kanske lika bra att planera för lite sporadiska bläckfläckar under nästa års USA-vistelse? Tror jag det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: