Ack och ve!

Kylan som härjar på morgonkvisten är inte att skämta bort. Vi befinner oss fortfarande i september, så det är bra mycket för tidigt för rejäl kyla. Men ändå är det kallt. Måhända att vädret tinar upp allt eftersom timmarna avlöser varandra, men det gör inte morgonen varmare för det. Att drömma sig bort och minnas en dag på stranden, det har bättre effekt. Mycket bättre.

Sedan Molli kom till världen är alla minnen glada, speciella. En dag på stranden innebär inte längre värme, bad och solbränna. Den innebär ett sprudlande skratt, spring i benen och plask i vattnet med varierande reaktioner. Tankarna förs oundvikligt mot första leendet, första skrattet, första gången hon satt själv; åt banan; kröp; gick; drack saft och skrattade tills hon kiknade. Eller alla de där gångarna hon kommer gåendes med sin snutte och klättrar upp i famnen för lite mys och gos. Pussar. Kramar. Tal. Vår lilla, lilla pratkvarn. DET blir man varm av. DET har effekt mot kylan.

Liksom termosen med kaffe i väskan som älskling kokat. Den ger också värme. Men framför allt väcker den hjärncellerna till liv så att en form av produktivitet kan inbefinna sig. Vilket inte är helt fel. Inte alls. Det är rätt bra faktiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: