Söndagsångest

Den värsta på länge, utan tvekan. En hel vecka, visserligen av sjukstuga, men ändå en hel vecka tillsammans. Ovärderligt. Hjärtat går fullkomligt i kras av vetskapen om att verkligheten är åter imorgon. Det känns orättvist. Att få vara hemma med mitt lilla Bus är det bästa som finns, det är liksom galet underbart att få vara med och upptäcka hennes värld. För den är rolig, den är spännande och den är fylld av galenskaper. Och kärlek. Pussar, kramar, mys och mera kärlek.

Det är klart, den är också fylld av skrik, gråt, hysteriska utfall och konstant ursinne när fröken inte får sin vilja igenom. Bajsblöjor som inte doftar hallon och den ena katastrofen efter det andra. Så ja, det kommer visserligen bli skönt att få dricka morgonkaffet i fred. En timmes tystnad på bussen sådär på morgonkvisten är heller inte fel. Men det kunde väl vara tvärtom? En vecka sånt någon gång då och då och så resten av tiden med Bus? Fy tusan så snabbt ett höstlov går. Alldeles för snabbt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: