Nya rutiner

Allt börjar mer eller mindre sjunka in nu. Komma till rätta och bli till självklarheter. Likaså alla nya rutiner, det känns som om vi alla börjar anamma dem bättre och bättre för varje dag som går. Att jag har börjat jobba igen har varit en stor omställning för hela familjen. Det kräver helt nya rutiner från morgon till kväll. För att inte tala om nätterna. För oss har väl det egentligen varit den svåraste biten, sömnen. Det är inte särskilt enkelt att arbeta heltid samtidigt som man som mest har lyckats knåpa ihop 4 timmar osammanhängande sömn. Men man lär sig. Man skapar nya rutiner. För närvarande kör vi halva natten var, vi liksom byter plats i sängen så att den ena får ta Molli och den andra sova. Vad det betyder i klarspråk är att jag mer eller mindre är vaken till två-tre och Tomas därifrån och framåt tills vi båda ger upp och möter morgonen strax efter fem-halv sex.

Det positiva är trots allt att Mollan inte har sovit sig igenom en enda natt sedan hon föddes. Det är inte hennes grej. Man har med andra ord en ganska så god vana på det hela. Och varje natt som hon sover liiite bättre blir som en gudagåva istället för en självklarhet. Inatt var en sådan natt. Igår var nästan också en sådan natt. Vi har nämligen prövat något nytt – låta henne ligga och sova mer eller mindre på mig. Hon har och har alltid haft ett enormt närhetsbehov. Hon älskar att vara nära, kramas och pussas. Bästa platsen har alltid varit i någons av våra famnar under nattetid. Däremot har vi arbetat stenhårt med att få henne att sova i den egna sängen. Men behovet har på sistone, av väldigt förståeliga skäl, växt sig starkare och vi ser längre ingen som helst anledning till att inte ha henne i sängen. Hon får helt enkelt gosa in sig precis så mycket som hon själv vill. Det är klart att jag hoppas innerligt på att det ska hjälpa henne att sova bättre. Och när hon väl kommit så långt kanske vi kan arbeta lite på att få henne att sova mindre PÅ mig och mer BREDVID. Helst i den egna sängen, i alla fall halva natten. Lite lättare så.

Fast, med handen på hjärtat så är det inte alls särskilt sant. Alltså den där biten om att hon helst får sova i den egna sängen. Hon får gärna göra det, men anledningen till varför är inte alls vad man kan tro (oavsett vad ni tror). Inte då. De nätter hon sover i den egna sängen brukar hon komma över i vår säng runt tolv/halv ett-tiden. Hon knackar mig på axeln, eller klappar mig på huvudet och viskar mamma om och om igen tills jag flyttar på mig. När jag hoppar in en bit i sängen så att hon faktiskt kan klättra upp möts man av ett porlande skratt och världens lyckligaste böna. Sedan får man massor av pussar och så gosar hon in sig förnöjt i ens armhåla eller uppe på bröstet. Oslagbart. Mindre oslagbart är att hon vaknar till rejält någon timme senare och det är då maken får ta över. Varsågod, jag MÅSTE sova.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: