2012

Jag är inte så mycket för det där med årsresuméer, men jag får väl göra ett försök. Det fanns en tid då jag var helt galen i det, men efter det att Molli kom så är det svårt att gallra bland guldkornen. Varje dag är speciell. Varje dag lär hon sig något nytt som för mig känns som hela världen. Men det är klart, året 2012 var kanske lite extra speciellt. Första gången hon började krypa, första gången hon lärde sig att stå, första gången hon vågade ta ett steg, första gången hon gick, första gången hon sprang, första gången hon klättrade och första gången hon sa en hel radda med nya och spännande ord. 2012 var också året då jag och Molli gick skilda vägar, hon till dagmamman och jag till jobbet. Helt skilda världar, helt nya rutiner. Helt annan vardag. Det finns både gott och ont att säga om det. Det var också året hennes personlighet trängde sig fram som i en explosion, och än en gång fick vi det bekräftat vilken underbart fantastisk ungebunge vi skaffat oss.

Året 2012 var även året då jag äntligen blev 40 kg lättare. Året jag vågade köpa nya kläder och för första gången på säkert fem år köpte något i färg. Året då självförtroendet helt enkelt blev lite starkare och det plötsligt inte var så läskigt det där med färg. Särskilt snyggt är det kanske inte alltid, svart är alltid bäst, men året 2012 lärde jag mig att det åtminstone inte är farligt. Man dör inte om man råkar ha på sig ett färgglatt plagg. Men i allt det nyttiga så var året 2012 även fruktansvärt ohälsosamt. Det var året jag började tjuvröka. Tröttnade på att tjuvröka och helt enkelt började röka. Men också året jag tröttnade på att ständigt lukta rök och helt sonika gav fan i allt jag lovat mig själv och därmed började snusa igen. Året då livet blev komplett, just för att jag började snusa igen. Året då jag blev lite trevligare, just för att jag började snusa igen.

Nyårslöften för 2013 innehåller inga löften om ett nikotinfritt liv. Jag har inga som helst planer på att sluta snusa nu när jag äntligen återförenats med en av mina käraste livskamrater. Vidare går jag inte omkring med några illusioner om att jag och giftpinnarna inte kommer att korsa varandras vägar. Jag tycker om ett bloss till mitt glas rött och om inte annat så ska jag till Vegas till sommaren. Och jag tycker definitivt om ett bloss i baren på casinot. Men 2013 är året då jag inte ska ursäkta mig själv. Inte oroa mig för vad andra tycker. Ja, jag heltidsarbetar. Ja, jag dricker alkohol. Ja, jag snusar som en blådåre och ja, det händer att jag tar mig en cigarett. Allt det där som den politiskt korrekta mamma-maffian avlider av. Men är det något jag lärt mig under året 2012 så är det att jag är en fantastisk mamma. Kanske just för att jag lever mitt liv såsom jag själv vill, och inte såsom andra tycker att jag ska. Och det är vad 2013 ska handla om. I det ligger även en förhoppning om nya framsteg på löpbandet och bland vikterna på gymet. Det finns inga ursäkter. Vill jag så kan jag. Men om jag inte vill, då får jag väl skylla mig själv men jag får banne mig inte skylla ifrån mig. Inget mer ursäktande – det är hos mig det ligger, ingen annan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: