Ett sjövilt litet monster

Att inte få sin vilja igenom är rätt hårt när man är ett och ett halvt. Mamman, pappan, morbrorn och mostern är helt enkelt elakast i världen, och mot detta protesteras det med illvrål och krokodiltårar. Det är en prövande tid, men ack så underbar. Hon må ha en vilja av stål, men hjärtat är av rent guld. I morse väckte hon mig genom att klättra upp i sängen, gosa ner sig och försiktigt klappa min kind. Då och då fick jag små försiktiga pussar på munnen och i pannan. När hon tröttnat på att gosa tog hon tag i min hand och drog med mig in på badrummet. Man måste faktiskt starta dagen med en ny blöja, och mitt hjärta fullkomligt svämmade över av stolthet när jag än en gång insåg hur oerhört medveten och kommunikativ hon är.

När vi var redo för dagen gick hon direkt till sina leksaker. Mamma ska göra frukost. När hon hörde brödrosten kasta upp mackorna gick hon bort till sin stol. Jag hjälpte henne upp och hon pekade direkt på haklappen – den måste jag ju ha mamma. En styck påkopplad haklapp senare och hon spenderade en halvtimme med att äta upp min frukost. Det var tydligen godare med kaviar och purjolök än medvurst. Sötaste lilla bönan. Förmiddagen varvades med lek och mys i soffan framför Disney Channel. Eftersom hon var så förbannat söt belönades hon rikligt med blodapelsiner. Men man kan tydligen inte få för mycket av det goda. Jag vill ha mer mamma! Hej illvrål! Hej krokodiltårar! Hej klättra in i kylskåpet! Hej kasta allt omkring sig hårt i golvet! Hej mer illvrål! Efter 20 minuters skrikande, gapande och sparkande så insåg hon att det inte skulle bli mer apelsin med dylikt beteende. Strategin ändrades illa kvickt och plötsligt överöstes jag av charm, pussar, kramar och gos. Sen kom det. ”Mamma, elsi, elsiii”. Så, var jag en sådan där duktig mamma och fortsatte att säga nej? Självklart inte, jag är värdelös på att säga nej.

Sötdöden inträffade dock på eftermiddagen. Vi satt och tittade igenom korta små filmsnuttar från hennes första dagar. ”Ja däää” sa hon flera gånger och pekade efter att vi talat om att det var hon som var med på film. Men så fort jag eller Tomas var med på bild med den lilla bebisen blev hon lite svartsjuk. Det uppskattades inte, men samtidigt var hon extremt nyfiken på vad det var som hände på datorn. Tills dess att hon fick syn på sin snuttefilt tillsammans med bebisen. Stora krokodiltårar och skrik. I panik försökte hon roffa åt sig sin snutte, hon drog i dataskärmen och blev superledsen när hon inte fick tag i den. Ni kan nog föreställa er lyckan när pappan kom rusandes med snutten till henne. Vackraste lilla bönan. Efter en sådan här underbar helg, en sådan här perfekt dag, är det allt lite extra jobbigt att det är måndag imorgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: