Jag tror det kallas ljus

Det känns skitkonstigt att det är ljust så tidigt och sent på dagen. Samtidigt som det gör mig överlycklig tenderar det att stressa sönder mig. Det är alltid mörkt när jag springer till bussen, har jag försovit mig?! Det är alltid på väg att bli mörkt när jag springer hem från bussen. Shit! Har jag åkt hem för tidigt? Jag vet, jag vet. Jag fattar. Det ska vara ljust nu, solen ska plötsligt existera. Men det stressar mig, får mig att känna att jag måste göra mer. Och mer blir det. Tro inte dottern missat att det är ljust, åh nej. Dröm och glöm morsan, jag ska vara uppe tills det är mörkt. Tack för den!

Annonser

Dagens lärdom

Om man ger en 1,5-åring en svart whiteboard-tuschpenna. Och sedan förväntar sig att 1,5-åringen bara ska måla på den A5-stora tavlan där tuschet går att tvätta bort – ja då får man sig snart en överraskning.

20130226-083615.jpg

Nu blir det mer kaffe och förhoppningsvis inga fler ogenomtänkta beslut denna gråmulna vab-dag.

Pappa Tomas

Tillbaka till vardagen

Det är inte alls särskilt roligt att vara tillbaka i Kalmar igen. Jag är visserligen väldigt glad i att återse maken, men jag hade hellre sett att han kom ner till Gotland istället. Men såhär är det alltid för mig när jag varit på ön. Jag vill inte lämna den och de efterföljande dagarna är vanligtvis kryddade med lite bitterhet. Men så kommer man in i vardagens rutiner, påminns om varför man älskar Kalmar och plötsligt känns det lite bättre igen. Man blickar framåt tills nästa gång man ses. Det är ju faktiskt inte särskilt långt till påsk. Det gillar vi. Någon annan som kommer att bli överlycklig är Mollan. Inte nog med att mormor och morfar kommer – Rocky kommer. Inte nog med det – han ska bo hos oss de dagarna. Förstår ni lyckan hos den lilla?

De lilla är förövrigt sjuk. En elak feber härjar för fullt, så allt är som vanligt med andra ord. Det ligger helt klart något i att februari kallas vabruari. Så sjuk stackarn har varit. Men imorgon blir det ett besök till läkaren, så håll tummarna för att botemedlet mot vad det än är som hemsökt oss sedan i julas går att skriva ut. Jag kommer att kräkas på dem om de säger att det bara är ett virus, eller att det bara är feber. Jag vill ha ett botemedel och jag tänker inte gå därifrån utan ett. Så om tidningarna rapporterar om att en galen kvinna agerar stolkramare på Ångkvarnen så är det alltså mig de pratar om.

Semester

Att ha sportlov, tillika en veckas semester, är fint som snus. Jag är så glad att jag och Molli hakade på lillebror och åkte hem. Det blir verkligen en helt annan känsla av semester. Bara en sån grej som att efter världens i mannaminne sämsta natt, (Molli kämpade envist och högljutt med att göra dag från klockan halv två), kunna ta några timmars sovmorgon. Världens bästa pappa kom in och hämtade skrikmonstret vid halv sju och själv fick jag alltså sova vidare några timmar. Ovärderliga timmar. Ren lyx. Semester på semestern liksom.

Ikväll serverades dessutom plankstek, ost från Stafva gård och rosa skumpa. Fattar ni? Vi blir duktigt bortskämda. Jag vill aldrig åka tillbaka till Kalmar. Tomas får komma hit istället.

20130222-222411.jpg

@ Gotland

Nyvaken myshög!

20130221-143624.jpg

Fröken Valentine

Jag har självklart glömt publicera kärlekshälsningen här på bloggen. Som bekant var det ju den där hjärtliga dagen förra veckan, då man ska pussas och kramas extra mycket. Sprida ÄN mer kärlek och spendera ÄN mer kosing på varandra och saker man rent materiellt kanske inte behöver. Men det är min fasta övertygelse att man behöver dem för själen. Ett kort med några vackra skrivna rader kan få ens innersta att göra kullerbyttor av ren glädje. Så är det. Om motivet på kortet dessutom är en skitsöt Molli så är lyckan rätt stor och Amor har utan tvekan gjort sitt jobb. Naturligtvis kommer jag inte riktigt ihåg vad Molli valde att skriva på korten, men jag är rätt säker på att det inkluderande en hel del mandelmassa. Det är ju faktiskt rätt gott.

IMG_1780

 

 

En väldigt bra helg

Vissa helger är bättre än andra och denna var en sån. Helgen inleddes med 30-årsmiddag i Höllviken för bästa Ullis. Vilken grym kväll! 3-rätters, vin i överflöd och bästa tjejerna – vad mer kan man önska sig? Kvällen avrundades på puben dansandes till en fenomenal trubadur. Jisses – jag hade glömt bort hur roligt det är att dansa! En nyupptäckt vi tog väl hand om och briljerade med på bussarna hem till Malmö. Så kan det gå när pantertanterna matas med vin.

Lördagen spenderades således i slowmotion. Hade det inte varit för Starbucks så vet i tusan om vi ens tagit oss ner på stan. Men hallå! Klart man måste shoppa (på Starbucks) när man är där. Mums! Mycket och många latte blev det. Lite av helgens motto – more is better. Åh så soffhäng på det, några goa filmer, lite rosé och mängder av pantertantslogik. Sweet!

Kärlek kan vara mycket, men den som är i bästa vänners lag är utan tvekan som honing för själen. Man bara är, och vad mer kan man önska sig? Jag och Johan borde roadtrippa söderut oftare. Det är tydligt!

20130217-192824.jpg

20130217-192927.jpg

20130217-192936.jpg

20130217-192951.jpg

20130217-193018.jpg