Valborgsmässoafton

På Skälby gård befann sig ungefär halva Kalmar. Hur mycket folk som helst och en eld som naturligtvis inte tändes i tid. Men till slut skådades lite rök och vi kunde med omnejd bege oss hem. Den där godnatt-sången på Disney är väldigt viktig för den minsta av oss, och dum som jag är då har jag inte spelat in den. Ännu. Men vi hann och nu borstas det tänder och pyjamas är på.

I all trängsel träffade vi dock på söta lilla Nellie och hennes härliga föräldrar. Det är så roligt att se flickorna tillsammans, tänk så stora de har blivit! Galet. Nästa år hoppas vi däremot på lite mindre folk och gärna lite stenplock och gräslek med Nellie igen.

20130430-190652.jpg

Annonser

Nej mamma, nej, nej, nej.

Det är en mening som går på repeat här hemma. Samtidigt som hon gör precis det som hon vet att hon inte får lov att göra… Och så skakar hon sådär på huvudet och hyttar med fingret. Det är så jäkla sött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att behålla stenansiktet i dessa lägen är en sjujäkla utmaning vill jag lova. Ojoj. Det är tur att pappan hennes är konsekvent och duktig på att hålla masken, för mig har hon så lindad runt sitt lillfinger att jag är helt chanslös. Det slutar alltid med pusskalas.

Egentligen borde de informera om detta på BB. Hela nej-fasen. Och allt annat med för den delen, särskilt det där med att de faktiskt växer upp. Det är ju skrämmande! Vad hände med min bebis? Numera sitter hon utan bygel på tripp-trapp-stolen, den var mest i vägen när hon klättrade upp, i, ur och ner. Hon pratar så att det sprudlar fram nya ord varje dag och man kan tydligt se, och ibland höra, hur hon resonerar! Jag vet att bebistiden var söt, men det kan omöjligt finnas något finare än där vi är just nu? Fast så har jag visserligen sagt hela tiden, men ändå, detta känns lite extra speciellt. Nej mamma, nej, nej, nej.

En helg i min smak

Det känns lite vemodigt att helgen snart är över. Den har varit så fantastisk att jag liksom inte riktigt är redo att slita mig.

Helgen inleddes med lite kvalitetstid med min fina Anna. Barnen visade inte avsky för varandra och mumsade glatt istället i sig banan. Bra start på helgen med andra ord. Fredagen bjöd även på upptäcktsfärd bland bolagets lite mer konstiga drycker. Jag förälskade mig oavkortat i Strongbow, mums! Lördagen i sin tur levererade välbehövlig shopping till mig och maken. Ni läste det rätt, vi lyckades undvika shopping till Mollan. Starkt jobbat. Men när man fortfarande är i full färd med att tvätta HELA hennes garderob, det är vad som händer när liten plötsligt blir känslig, så är man inte så sugen på fler plagg. Hon har ju på tok för mycket kläder.

Till kvällen blev det grill och spelafton med bästa Johan, och till och med lillebror var med och spelade. Det ni! Och idag då! Världens bästa söndag! Lunch på Ikea, skoshopping till maken på Mode-huset, utomhusmys och oljande av utemöbler. Jag är visserligen inte helt klar med det sistnämnda, men suget efter raggmunkar blev för stort så jag fick mig en dejt med spisen istället.

Btw, på tal om inte alls det, har jag hittat världens fräckaste brallor. Självklart leopard. Lite som en blandning av pyjamasbyxor och, ja, pyjamasbyxor som man kan ha på sig hela dagen. Win-win! Prislappen var dock väldigt mycket nej-nej, så vi får se. Det är dock tydligt att jag fått dinge på just leopard, både långklänning och shorts har fått följa med hem under helgens lopp.

20130428-190418.jpg

20130428-190427.jpg

Föreläsning om sömn

Okej, nu handlade väl föreläsningen egentligen om stress och vila… Men, det som jag fann mest intressant vad de bitar som handlade om sömn, och hur fel jag har haft i min tidigare uppfattning. Sedan Molli kom till världen så har det känts som att jag faktiskt inte sover, och att i den bästa av världar kanske jag får ihop fem timmar. Det är fel, fel, fel åh så fel. Jag vet inte riktigt om det gör mig särskilt munter att veta detta. Det är skönt att veta att kroppen är så pass genial att den får i sig den mängd djupsömn den behöver för att fungera, oavsett om man bara sover korta intervaller. Det är ju egentligen också skönt att veta att mycket av det man gör på natten, då man tror att man är vaken, ändå sker per automatik i sömnen. Femton nappinstopp kanske inte tar bort fyra timmar sömn, i själva verket kanske inte ens femton minuter. Vad är det om? Har jag nu mist min rätt att klaga?

Ännu värre kändes det att få höra att det här med sovmorgon inte alls är att rekommendera, än mindre är det något man behöver. Att gå upp tidigt och att ta en promenad gör en mycket piggare än att sova vidare två timmar till. Men, som i morse, när Tomas gick upp med Molli var det ovärderligt för mig att få sova vidare en timme till. Jag behövde det. Jag var trött. Men sanningen är alltså att jag inte alls behövde det, och om jag var trött hade det varit smartare att gå upp. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till denna nyfunna kunskap. Men vi kan väl komma överens om att att det är okej att sova vidare någon gång ibland? Så att inte kudden känner sig övergiven eller orättvist behandlad. Alla och allt förtjänar ju faktiskt att bli visade lite kärlek då och då. Sedan tror jag bestämt att jag ska placera denna kunskap långt bak i huvudet, inlåst bakom en väldigt tjock dörr.

Buster, är det du?

De senaste två nätterna har Molli sovit dåligt. Det är att säga rätt mycket för en böna som vanligtvis är uppe flera gånger varje natt. Men några gånger kan vi ta, några gånger är vi vana vid. Hon får också jättegärna vakna till lite en gång i timmen förutsatt att hon somnar om lika fort. Det kan vi ta, även det har vi rätt stor vana på. Men de här två nätterna har vi ingen som helst vana för att hantera. Att vakna och vara totalt vaken och hela världen är det fel på, det är chockerande svårhanterligt för hjärncellerna. Eftersom Mollan själv inte vet vad som är fel eller vad det är hon vill, så finns det ingenting man kan göra utöver att vara vaken. Äntligen få somna för att vakna upp kort därefter av ett nytt illvrål, eller en skrattattack för den delen. Varje vakenperiod bjuder på olika humör och varje gång har hon varit v-a-k-e-n.

Så Buster, är det du? Det är inte första gången jag uttrycker mitt missnöje över fenomenet tänder, så varför inte skylla även detta på det? Och aset får heta Buster. Lika bra att lämna utrymme för Butter på andra sidan. Enligt mina beräkningar så är det de där innersta hörntänderna som saknas, och man ska tydligen ha fyra stycken. Två uppe, två nere. Sedan är vi klara såvida Mollis mun inte innehåller någon slags mutation där fler tänder än vad som är brukligt poppar upp. Men låt mig säga detta – det går alldeles utmärkt att tugga mat utan tänder. Det kallas löständer. De är dessutom mycket lättare att borsta.

VÅR

20130421-142126.jpg

20130421-142150.jpg

20130421-142216.jpg

20130421-142251.jpg

Noll motivation, inget ork och total skrivkramp. Ungefär så kan man sammanfatta min relation till bloggen just nu. Det finns kanske en del att skriva, jag menar, jag har ju ändå sisådär en triljon utkast påbörjade. Men det är ju just det, någonstans längs raderna tröttnar jag och som resultat blir inget färdigt.

Molli har varit sjuk, vilket tydligen är damens signum för år 2013. När liten blir sjuk förändras rutiner. Energin används annorlunda och i slutändan är bloggen oerhört lågprioriterad. Men jag har inte glömt mitt inlogg. Jag saknar bara ork och motivation. Men vem vet, imorgon är en ny dag och snart kanske ni får kräkas på att jag istället uppdaterar tretton gånger om dagen.