Nej mamma, nej, nej, nej.

Det är en mening som går på repeat här hemma. Samtidigt som hon gör precis det som hon vet att hon inte får lov att göra… Och så skakar hon sådär på huvudet och hyttar med fingret. Det är så jäkla sött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att behålla stenansiktet i dessa lägen är en sjujäkla utmaning vill jag lova. Ojoj. Det är tur att pappan hennes är konsekvent och duktig på att hålla masken, för mig har hon så lindad runt sitt lillfinger att jag är helt chanslös. Det slutar alltid med pusskalas.

Egentligen borde de informera om detta på BB. Hela nej-fasen. Och allt annat med för den delen, särskilt det där med att de faktiskt växer upp. Det är ju skrämmande! Vad hände med min bebis? Numera sitter hon utan bygel på tripp-trapp-stolen, den var mest i vägen när hon klättrade upp, i, ur och ner. Hon pratar så att det sprudlar fram nya ord varje dag och man kan tydligt se, och ibland höra, hur hon resonerar! Jag vet att bebistiden var söt, men det kan omöjligt finnas något finare än där vi är just nu? Fast så har jag visserligen sagt hela tiden, men ändå, detta känns lite extra speciellt. Nej mamma, nej, nej, nej.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: