Sann glädje

20130531-203319.jpg

Annonser

Två fenomenala dagar

Sådana där dagar som stavas VAB, men på ett bra sätt. Bönan är med andra ord sjuk, fast inte sådär sjuk att vi är förpassade till soffan och tretton kilo snorpapper. Utan mer på det där sättet att hon är extremt gosig och söt, den bra typen av feber. Den hon inte är konstant ledsen av i fjorton timmar. Vi har därmed varvat gos med bus på det galet varma taket. Finns inte en bättre oas i hela denna värld.

För första gången någonsin har jag till på köpet lagt undan allt som har med jobb att göra. Endast svarat på absolut akuta saker, och det först på kvällen. Jag har sett alla notiser, men påmint mig själv att jag inte jobbar eftersom jag vabbar. Det har inte varit lätt, och jag fasar lite över den tid det kommer att ta att jobba ifatt… Men vet ni? Det är vad kaffe finns till för, och skulle det dra ihop sig fullkomligt så finns det något som heter Burn. Arbetsdagen slutar 16.00 imorgon, och efter det ska jag ta helg. Under precis samma villkor som dessa två dagar, inget jobb. Det är något väldigt uppfriskande över att släppa kontrollen på detta sätt. Känner mig lite olydig mot mig själv, och det är nog precis vad jag behöver. För tusan vilka fenomenala dagar det har varit! Bara hon och jag, och hon har fått precis all den uppmärksamhet hon är värd. Och när hon har somnat har jag bara snabbt ögnat igenom inkorgen istället för att maniskt besvara. Jag har dessutom sett hela två filmer – som i verkligen tittat. Ingen dator i knät och ett halvt öga då och då på tv’n. Makalöst!

Kvällsveckan

Den är här nu, veckan då Tomas jobbar kväll. Man kan ju tycka att jag borde vara van vid det här laget, det händer ju ändå var sjätte vecka. Men jag är liksom inte det, jag tycker att det är lika tråkigt varje gång. Mest tråkigt tycker Molli det är, och hon blev i vanlig ordning rätt missnöjd när ingen pappa kom in genom dörren när det var dags att äta. Turligt nog lyckades en hel del kvällsläsning och mys i soffan vända mungiporna uppåt, så damen somnade förnöjt trots allt. Det är minsann en liten charmig böna, och att få spendera lite tid med henne på tu man hand är definitivt svårslaget. Men sen när jag går ut och sätter sig i soffan, då tar det mig typ tre sekunder innan jag blir sällskapssjuk. Jag har alltid storslagna planer om hur jag ska mysa ner mig i soffan, servera mig själv en kopp te och njuta av någon underbar bok… Men det blir aldrig så.

Denna vecka flyttar dessutom Adam och Olivia. Min sociala räddning under dessa kvällsveckor kommer hädanefter att befinna sig i Skälby med andra ord. Vad är det om? Jag misstänker en återuppväckt bekantskap med min besatthet/vän/själsfrände – Nutella. Med en matsked och en burk Nutella så kan man väl ändå inte ha något annat än en fenomenal afton? 7 dagar i rad. Wow, jag kommer att bli smällfet. Men det är nog bättre att jag svullar Nutella än håller Molli vaken till halv elva.

En fenomenal Mors Dag

Idag har det varit en sådan där typiskt bra dag. Firandet startade redan på morgonen med amerikanska pannkakor och en oerhört vacker gåva. I östra Kongo i staden Bukavu finns Panzisjukhuset, vilket är det bästa sjukhuset i hela Kivuregionen. Genom denna gåva kan en kvinna få föda sitt barn på ett rent sjukhus och under uppsikt av läkare, istället för hemma i hyddan. Genom denna gåva har en familj i Kongo också fått en mamma – och det är ingen dålig gåva. Makalöst vacker tanke och helt klart den bästa gåvan man kan få.

Resten av dagen har bestått av gos och en del bakande. Det där med att göra key lime pue minicupcakes, well, satan så pillrigt! Kan hända att det inte alls blir vad som bjuds på Mollans kalas… Men gott var det utan dess like. Lär bli minst lika gott till kvällskaffet.

Jag firades dessutom av maken med en body milk från Body Shop (love) och en paprikaplanta i finaste krukan ever av Adam och Olivia. För att du är mamman här i hemmet. Sötnosar är dem allihopa! Tänk att få vara i centrum för så mycket kärlek. Önskar bara att min egen mamma kunde ha varit här idag, för hon är den bästa mamman i hela världen! Underbar och älskad.

20130526-184754.jpg

Lördag

Vart är min sol? Jag är ledig och då bör ju solen vara stor som få. Istället är det alldeles mulet och ting såsom att städa och storhandla känns tråkigt obligatoriska. Endast när solen skiner kan man ursäkta sig från alla måsten, typiskt. Men ikväll, med eller utan bra väder, så ska det grillas och spelas spel i goda vänners lag. Äntligen kommer den där Johnny hem! Han har varit saknad.

23 månader

Igår fyllde Molli 23 månader. Det är helt sjukt. Hon har blivit så stor min lilla flicka. En liten tjej liksom, som äger hela mig. Jag och Maria pratade om det tidigare idag, hur såg livet ut innan barn? Det går knappt att föreställa sig, det känns så långt borta. Men på ett bra sätt, det bästa tänkbara sättet – meningen med livet. Alla val jag gjort, alla tankar jag haft – de har ju lett mig till just henne. Och nu är hon 23 månader, ingen liten bebis längre utan en väldigt viljestark liten dam. Underbar från topp till tå. Hur tusan kunde jag ha sådan tur?

20130523-231046.jpg

20130523-231148.jpg

20130523-231317.jpg

20130523-231418.jpg

20130523-231523.jpg

Sömnlös i Kalmar

Klockan börjar närma sig elva och jag borde verkligen redan sova. Om inte annat åtminstone gå och lägga mig. Det är en sjukt lång dag imorgon, så det där med energi hade säkerligen varit trevligt. Men jag är liksom inte trött, inte det minsta. Vilket är rätt konstigt då jag låg och räknade lamm till typ halv två innan jag somnade ‘igår’. Men, det är såhär det är. Slutet av vårterminen är alltid knökfull och huvudet bebos om möjligt av ännu fler triljoner funderingar, måsten och ‘åh nej, det glömde jag’. Men, bara några veckor kvar och sen är det sommarlov.