Långledigt

Imorgon är det söndag, min favoritdag i veckan. Imorgon vill jag dock inte alls att det ska vara just söndag. Jag är inte riktigt redo för att denna fenomenala långledighet ska vara över. Jag är inte riktigt redo för att inte få spendera varje vaken sekund med väldens finaste Molli. Visst, vädret kunde helt klart ha varit bättre under dessa dagar – men vi har haft det underbart ändå. Hade ledigheten fått fortsätta så hade ju vädret troligen vänt, och vi hade kunnat njuta i solen tillsammans. Men att solen inte varit direkt tillmötesgående har inte påverkat våra utomhusäventyr. Molli är galen i att vara ute och leka, så det är klart att det är just ute som vi har hängt. Varje dag.

Det är något magiskt med att ta ut morgonkaffet på taket, placera ändan i en av stolarna och se bönan gå loss fullständigt i sandlådan. Det syns så tydligt hur lycklig hon är, hur mycket hon älskar livet och hur mycket det betyder för henne att ha min fulla uppmärksamhet. För visst är det så, de där timmarna som inte har några andra måsten är de bästa. Vem bryr sig om att tvättkorgen svämmar över och att golven är fyllda med sand? Det kan jag ordna med när hon har gått och lagt sig. Middagen kan man börja förbereda redan vid lunch och den timme som hon sover hinner man med alla andra tråkiga måsten. Så är det inte på vanliga vardagar. Tvätten måste tvättas, maten måste lagas och lägenheten måste städas. Den fulla uppmärksamheten existerar inte alls på samma sätt som man skulle vilja. Jag är helt enkelt inte lika närvarande som jag skulle vilja. Jag är där, jag leker och jag försöker ge henne all min uppmärksamhet – men jag är ändå inte där. Tankarna är hela tiden steget före. Tummen ner för det.

Helgerna är därför lite det man lever för, och långledighet på detta vis är en obeskrivlig lyx. Så det är ju rätt självklart att jag inte alls är särskilt vänligt inställd till att ledigheten börjar närma sig sitt slut. Morgondagen får därmed väldigt gärna gå väldigt långsamt, men de följande 43 dagarna får gärna springa fram. För då nalkas det sommarlov och det betyder flera veckor av fenomenal tid tillsammans. Dagarna mellan 43 och 47 får dock gärna ta typ ett år, helst längre. Jag ser liksom inte fram emot att spendera två veckor utan mitt charmtroll. Vi kommer att ha det underbart på varsitt håll, men hur underbart kan det egentligen bli om det är tid som inte spenderas tillsammans? Nåväl, 14 dagar går snabbt och därefter har vi en hel sommar att njuta av. Som jag längtar! Det är helt tokigt. Varje dag, hon och jag. Från morgon till kväll. Kan man ha semester året ut månntro?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: