En mysig kväll

Prick klockan 22.00 stämplade jag ut. Eller ja, hade jag haft ett stämpelkort så är det vad jag hade gjort. Istället klickade jag ner mina jobbfönster, drog igång en skiva med Elvis (julsånger, såklart) och började slå in lite paket. De flesta är sedan en tid tillbaka inslagna, men konstigt nog har Mollans hög fortsatt att växa. Idag kom dessutom ett paket till pappan i familjen, och den tråkiga kartongen behövde definitivt piffas till med lite papper. Om inte annat så att den matchar alla andra paket. För just det där med att det ska matcha, det är jäkligt viktigt.

Jag har noga valt ut årets papper förstår ni, likaså snören och självklart ådragit mig ett alldeles för stort projekt med att scrappa ihop samtliga etiketter. Typiskt mig, eller som maken säger – klassisk Frida. Men för mig handlar julen enkom om kärlek. Och kärlek är att engagera sig i även de minsta av detaljer. Fast vänta nu här, är det verkligen den sanna anledningen? Det kan inte ha något att göra med min perfekta bild av den perfekta granen med de perfekta paketen – och får inte jag den perfekta julen får ingen en bra jul? Typ. Men det behöver vi ju inte tala om i sånt där klarspråk. Så hysch hysch. Problemet är att mitt perfekta papper med det perfekta snöret med de perfekta etiketterna inte alls faller dottern i smaken. Sedan när blev beige en tråkig färg? Det är ju för tusan leksaker från 20-talet på ett av papperna? Riktigt kräsen liten tjej, med noll koll på vad som är snyggt på riktigt. Nej, för enligt henne ska det glittra i tusen olika färger och vara så färgsprakande att en kan bli blind. Ja, hujedamig sånt barn hon är.

Så, faktum är att jag nu liksom befinner mig i mitt egna personliga helvete. Måste jag slå om alla klappar? Skapa en färgexplosion under granen? Eller köper jag bara lite nya paket, slår in dem i fyrverkerier och ger henne dem pö om pö under dagen? För klart att hon ska ha sitt papper. Det är ju faktiskt jag som inte fattar. Hur kul är det att öppna beigea paket när man kan öppna röda paket med glada tomtar på? Åter igen, som vanligt, som alltid, så inser jag att min dotter på 2,5 år är bra mycket smartare än vad jag själv är.

Men – för trångbodda barnfamiljer har jag alltså världens bästa tips: slå in alla paket i beigea papper. De kan stå framme. Orörda. Ointressanta. Barnen kommer inte ens att titta på dem. För hur kul kan det vara när det ser ut så?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: