”Min mamma är allas mamma”

Så lyder rubriken på den fantastiska insändare som min svägerska författat. Det är en insändare med ett budskap av yttersta vikt: nämligen att dagbarnvårdare behövs. Inte bara att de behövs, de gör ett fantastiskt pedagogiskt och utvecklande arbete med våra barn. Förskolan, liksom dagbarnvårdare, styrs av skollag såväl som diverse styrdokument. Däri finns ingen skillnad. Det gör mig ont i hjärtat när människor ifrågasätter den pedagogiska verksamheten hos dagbarnvårdare, när det förutsätts att det endast är ett ”daghem”. Det är en plats där ett barn får vara en individ, bemötas som individ och bli sedd som individ. Det är en plats där ett barn får känna trygghet, det är en plats där ett barn får utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, det är en plats där exakt samma pedagogiska verksamhet – och därigenom även kunskapsutveckling – som man förväntas finna på förskolor bedrivs. Enda skillnaden är storleken på barngruppen och kontinuiteten i personalen. Barnet träffar samma pedagog varje dag. Barnet blir sett av, och kramad av, samma pedagog varje dag.

Genom ett samarbete med andra dagbarnvårdare och förskolor träffar barnet även andra pedagoger, och ges möjlighet att socialisera och vara en del av större barngrupper. Men inte hela tiden. Långt ifrån hela tiden. Forskning visar att barn utvecklas som bäst när de befinner sig i lugna, trygga och individuellt stimulerande miljöer. I miljöer där de både blir och upplever sig själva att bli sedda. Säg mig, i en barngrupp på 15 individer i ungefär samma ålder med varierande personalgrupp – var återfinns detta med självklarhet?

Jag är visserligen überpartisk i sammanhanget. Jag har själv gått hos dagmamma (för så hette det då) fram tills det att min egen mamma blev dagmamma. Min dagmamma var min extramamma, världens bästa Gunna. Min mamma, liksom min makes mamma, var allas mamma. När det blev så att jag och maken själva fick barn så fanns det inget annat val än dagbarnvårdare (för så heter det nu) för vår del. Det var antingen det eller att stanna hemma tills Molli var tre år, såsom vi såg det. Men vi fick plats hos en dagbarnvårdare, och hon är också Mollis mamma. På dagarna. Enda skillnaden är att hon, till skillnad från mig, bedriver en fenomenal pedagogisk verksamhet som Molli utvecklas av och som redovisas kontinuerligt till oss som föräldrar. Precis som sig bör, enligt skollag och styrdokument. Mitt barn blir sett för den hon är, varje dag. Mitt barn är tryggt, men framför allt är mitt barn trygg i sig själv.

Jag hoppas att denna fenomenalt författade insändare går att läsa i och med denna bild, och till dig Marika: förbenat bra skrivet!

1619400_10153770244865055_1502302723_n

Annonser

One Response to ”Min mamma är allas mamma”

  1. Mik says:

    Från en författare till en annan 😉 Grymt bra skrivit! Du satte ord på alla mina tankar! ❤ Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: