Avstånd

Säga vad man vill, om vad man vill, men avstånd suger. Jag och Molli har spenderat fem underbara dagar på ön, och vi kan väl alla enas om att söndagen kom alldeles för hastigt. Tiden går så så fort. Tick tack, tick tack, over and out Jag vet att jag alltid klagar på just detta, men samtidigt hyllar teknikens framfart och hur underbart det är att man liksom ändå kan pratas vid och ses trots alla mil som separerar. Men let’s face it, it’s all bullshit. Ingen typ av teknik kan på något sätt kompensera för avstånd. Det bara går inte. Helt omöjligt. Jag har vridit och vänt på det hela men svaret är alltid detsamma. Bullshit.

Ju äldre Molli blir, ju duktigare hon blir på att kommunicera sina känslor och tankar, desto tydligare blir det. Ikväll var en sådan manifestation. Jag måste ringa mormor, Matsen, Ocky och Ina. Absolut, det fixar vi. Sagt och gjort. Det var underbart. Men efteråt var hon ändå ledsen. För hur man än försöker så kan man vare sig kramas eller pussas på riktigt över denna fantastiska teknik. Det bara går inte. Och för en treåring – ja, då är liksom det rätt viktigt. Men samtidigt, samtidigt, känner jag en sådan enorm lycka över att avstånd inte påverkar den kärlek en treåring känner. Inte bara känner, utan omger sig med. För henne är det såhär livet ser ut. Far- och morföräldrar finns inte tillgängliga nästgårds. Men hon älskar och känner sig älskad lika mycket ändå. Jag bara önskar att vi faktiskt hade dem alla nästgårds.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: