Det går bra nu

På tisdag har vi kalas. Har jag bakat? Nej. På torsdag flyger vi till Kreta. Har jag påbörjat packningen? Nej. Har jag allt som vi kommer att behöva? Haha, åh nej. Har jag koll på allt vi kan komma att behöva? Definitivt inte. Har jag fått tag i Växjö flygplats för att försäkra mig om vilka emballage-krav som finns för vagnen? Absolut inte. Men det sistnämnda är dock inte ett resultat av brist i försök, tvärtom har mina ihärdiga försök mötts upp av en upptagen-ton. Nya tag i morgon. Liksom med bakningen. Det är ju rätt trevligt att kunna bjuda på typ bullar eller så. Kanske borde ta och betala alla räkningar också. Har hört att det är rätt bra att man liksom gör det. Nog för att vi kommer hem innan de egentligen ska vara betalda, men hur kul är det att komma hem till att betala alla räkningar? Rena rama döden för tusan. Skärpning Frida, skärpning!

Annonser

Genusproblematik

Ni som känner mig vet att jag är fylld till bredden av åsikter och principer. Få har lyckats spränga denna barriär, och trots högljudda protester från dottern är hennes rum fortfarande mintgrönt och inte rosa. Hur äckligt mintgrönt enligt damen än må vara, rummet kommer inte att bli rosa. Någon måtta på det här med rosa får det ändå vara. Det är min personliga övertygelse att såväl genus som jämställdhet är av yttersta vikt. Denna övertygelse dubblerades när jag fick en dotter. Naturligtvis, är man övertygad så är man, fick jag en rosa-älskande liten prinsessa som anser att Barbie är den bästa förebilden sedan jordens uppkomst.

Likväl som genusproblematiken är ett resultat av uppfostran och miljö, är också ett väldigt restriktivt förhållningssätt detsamma. Vi vill alla ha det som vi inte kan få, eller som våra föräldrar anser att vi inte borde vilja ha. Lesson learned. Hur eller hur. Detta handlar vare sig om att ge mig själv eller andra en uppläxning i genomtänk, även om så kan tyckas, det handlar istället om dotterns stundande treårskalas. Det är hennes första barnkalas. Ni vet ett sådant där kalas då alla kompisar är inbjudna, som i barn i plural. Hur häftigt som helst. Ni kan ju också förstå att detta är något som det har setts fram emot hur länge som helst, och planerandet har stått på tapeten vareviga dag sedan hon fick nys om det. Det är nämligen en ytterst bestämd och planeringstokig tös vi fått om halsen. Det har hon i alla fall ärvt från mamman sin. Vi har skrivit schema för dagen på en whiteboard och varje kväll gått igenom det som komma skall. Det ni.

Vad är det då som komma skall? Well, det är rosa. Naturligtvis är det rosa. Temat är så rosa och barbie-inspirerat att även de som gillar rosa kommer att överdosera. Men det är hennes kalas så alla beslut har varit upp till henne. Alla utom ett. The goodie-bags. Ni förstår, allt är rosa. Eller barbie. Eller ännu mera rosa. Jag kan ta det, det är ett tydlig tema. Men så väljer ungen goodie-bags i blått med gigantiska fotbollar på. Skämtar hon med mig eller? Det matchar inte med något. Ingenting alls. Ska det vara rosa så ska det vara rosa. Jag fick springa in i inte mindre än sju butiker innan jag hittade helt rosa ballonger, och då ska vi inte ens tala om pixie-böckerna. I know, spolier-alert. Magsår. Nej du Molli, dina goodie-bags blir My Little Pony. Inget snack om saken. Inte för att hon var det minsta ledsen över det hela men såhär i retroperspektiv slås jag av insikten över hur fatal min OCD är. Klart som fan vi inte kan ha blå fotboll-goodie-bags på ett all-in rosa kalas. Not happening. You want pink, you get pink. Deal with it.

Livet som fangirl

Okej, jag vet inte så mycket om livet som just fangirl. Men alltså, igår. Igår var jag inget mindre än en hysterisk fangirl som halvdog vid köksbordet och skrek i falsett. Det är betydligt lättare att bete sig som fjorton än vad man kan tro när man nästan är 30. Jag säger bara: 18 juli. Oh my god! Oh my god! Oh my god! Johan, den kommande månaden kommer endast handla om träning, kläder, fransar, hår och botox. Eller ja, vi skippar botoxen och kör på skor istället. Oh my god! Oh my god! Oh my god!