BitterFrida

Jag är på lite bittert humör denna afton. Inte sådär särskilt allvarligt, men tillräckligt för att motivera mig till en dans längs tangenterna. Den senaste veckan har mina flöden på sociala medier innehållit hashtaggen #överminstoltakropp. Oinsatt som jag är så har jag inte riktigt fattat galoppen, inte mer än att alla verkar tacka någon vid namn Molly. Ikväll klickade jag mig dock vidare på såväl hashtaggen som på denna omtalade Molly, därav min bitterhet. Kanske är irritation en bättre beskrivning på vad det är jag känner när jag tänker efter.

Ni förstår, jag har gjort såväl tummen upp som hyllat många av dessa bilder som kommit på mitt flöde. På såväl smala kvinnor, kvinnor med bristningar, kvinnor med lite extra hull och kvinnor vars kroppar tydligt vittnar om en eller flera graviditeter. ALL heder åt dessa kvinnor och att de är stolta över sin kropp. De förtjänar tusenfalt med tummar upp och hyllningar av alla dess slag, det är modigt att erkänna att man är stolt över sig själv. Vidare är det jävligt modigt att våga lägga ut en halvnaken bild på sig själv, särskilt om man inte är normativt smal. Men ni förstår, det är ungefär här min irritation kommer in. Jag upptäckte vem Molly var – och nej, hon är inget annat än normativt smal. Jag förstår till fullo att hon fått ta både en och tusen kommentarer/krav inom den industri hon är verksam. Det är absolut ingen sund miljö när det kommer till kroppsideal. Men, vi har alltså ytterligare en normativt smal kändis som går ut och säger att det är okej att vara stolt över sin kropp. En normativt smal kändis som kallar sig själv för mullig. En normativt smal kändis som nu skapat en ny bild av vad mullig är. 

Jag blev med andra ord precis skitfet. Visst har jag lite kurvor, men inte skulle jag gå så långt som att kalla mig själv för vare sig mullig eller kurvig. Absolut inte fet. Vilket jag i jämförelse med Molly är om man ska utgå ifrån att hon och andra kändisar (med exakt samma kampanj genom åren) är normativt kurviga/mulliga. ALLTSÅ KOM IGEN! Vad är det för jäkla ideal vi försöker tvinga på alla kvinnor? Inte bara kvinnor, jag tänker främst på våra barn och ungdomar. Shit pomfritt, jag får en liten rynka på magen när jag sitter ner – jag är mullig. Ska en tolvåring verkligen behöva tänka på det sättet? Är det sunt?

Det är inte okej i vårt samhälle att vara vare sig kurvig eller mullig. Då ska vi inte ens tala om att vara tjock. Det är absolut inte okej under några som helst omständigheter. Det här är ett faktum som våra barn och ungdomar lever i, som vi lever i, och det är förjävligt. Att förstärka det genom att transformera det normativa smala till det normativa mulliga är i själva verket motsatsen till en positiv utveckling. Det är fruktansvärt negativt.

Dessutom, går man in på instagramflödet för #överminstoltakropp så utgör cirka 80% av bilderna (jag kollade de 50 första) just nu bilder på kvinnor och män som utan tvekan är såväl normativt smala som ytterst vältränade. Många av dem har tillika ursäktande kommentarer om hur de inte är just detta och hyllar Molly för att hon har gett dem mod att bestrida dessa skeva kroppsideal. Min slutsats: om normativt smala och vältränade människor känner sig överviktiga – hur känner sig då alla människor som inte faller inom denna ram? Nöjda eller fetare? Ja alltså, i jämförelse är ju jag som sagt skitfet. Men jag är 30 år och har kämpat mot och kommit till insikt om kroppsideal för en bra tid sedan. Jag berörs således inte av detta. Men Sveriges 12-åringar har eller går nu in i just denna kamp, och de har precis fått jävligt mycket mer motvind.

Annonser

4 Responses to BitterFrida

  1. Amanda says:

    Jag håller verkligen med dig! Verkligen. Att idealet av att vara snygg är ett minimum och alla måste ha storlek 32 i kläder. Att vara människa innebär att man måste vara något, stor, liten, tjock, smal, bi, gay eller straight . Att inte kunna vara få vara utan att känna sig som en freak i vad andra tycker, att själv tycka och tänka saker om andra som egentligen är helt fel. Men det sitter så inprintat i våra skallar att följa ett ideal. Alla är vi olika, alla har vi olika förutsättningar och då kan man väga 45kg eller 100kg så länge hälsan inte tar skada av det. Att jag har fallit platt tillbaka in i min gamla ätstörning handlar inte så mycket om vikt och ideal utan att få känna kontroll.

    Har du läst ladydhamers blogg och inlägg om just detta ideal hets kring molly och hennes kropp?

    Och du Frida! Du är bäst!

    • krakelfnas says:

      Fina Amanda, du har så rätt. Alla är vi olika med olika förutsättningar och då kan man väga vad som helst, så länge hälsan inte tar skada av det. Förståelsen kring detta är vad som är A och O.

      Det gör mig så ledsen rakt in i själen att höra att du fallit platt tillbaka in i en gammal ätstörning. Den känslan av kontroll är ack så förrädisk. Den får oss att fatta dåliga beslut kring vår självbild och hälsa. Jag kallar den för den falska kontrollen. Det känns som att man har kontroll för att man mycket riktigt tar kommando över sin egen kropp och säger ”nej, du är inte hungrig”. Man tror sig kontrollera kroppen. Men så faller man dit, dricker en cola, äter ett chips eller mumsar på en glass. Det känns som världens största misslyckande. Att man inte ens kan kontrollera sig själv. Och det – det är motsatsen till att ha kontroll. Så, fina Amanda, ta kontroll. Ta kontrollen ifrån din ätstörning – visa vem som bestämmer. Visa att du vet att du är perfekt precis som du är. KRAM

  2. Elin says:

    Ååååh, håller med!!! Och stör mig på att jag la till hashtagen i bilden på min bild på efter tvillinggraviditet-mage. Jag vill att alla bara ska få se ut. Som dom gör. Utan frågetecken. Att alla ska få må bra i den kropp dom väljer. Utan att någon ifrågasätter.

    Men den där hashtagen. Den blev fel. Riktigt fel. Trodde att det var som jag tänkte. Men näe, inte riktigt.

    Angående Molly så tycker jag hon ändå har en poäng. För om man jämför henne med andra i hennes yrke så sticker hon ut. För mig på ett bra sätt. Men om man sätter henne i relatet till kvinnor överlag så är hon som vem som helst – att hon får se ut precis som hon vill. Precis som alla andra får.

    • krakelfnas says:

      Den bilden Elin, den bilden är så jävla viktig. Den förtjänar hashtaggen #åretsbild2014. Jag önskar att jag fått se den bilden där vid 2011/2012, då min hudpåse efter graviditet och -40kg var som mest närvarande. Då kanske jag vågat ta på mig bikini. Det vågade jag inte 2012/2013. Jag vågade det först i år, just för att den typ är helt borta. Huden är ett fantastiskt organ på så sätt, men de åren däremellan skulle jag i retroperspektiv vilja göra om och göra rätt. Vara stolt liksom. Så ja, en sjukt viktig bild Elin.

      Jag bara hoppas att världen ser annorlunda ut när våra töser börjar tänka på och om sina kroppar. Att ordet hälsosam är det som väger tyngst. Sen spelar det ingen roll vad man väger eller hur man ser ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: