Hur förklarar man rasism för en treåring?

Igår kom det där brevet. Det där vita. Det där vita som innehåller viktig information från kommun, landsting eller politiskt parti exempelvis. Det där man öppnar med ett stort frågetecken endast för att få främlingsfientlig propaganda som en käftsmäll rakt i ansiktet. Personligen stod jag i trappuppgången när det hände. Bredvid mig hade jag min treåriga dotter. En treårig dotter som med stora och nyfikna ögon undrade vad för roligt som kommit på posten.

Hur förklarar man för en treåring, lyckligt ovetande individ, att det finns människor i denna värld som helt enkelt tycker att det är skillnad på folk och folk? Som anser sig vara mer värd eller mer berättigad att kalla sig svensk bara för att de råkade födas i just Sverige? Eller råkade ha vit hudfärg? Människor som anser att medmänsklighet är stängda gränser? Att medmänsklighet är att se till sig själv först innan man ser till andra? Det är en uppriktig fråga jag ställer, för jag vet verkligen inte hur man förklarar detta för en treåring. Jag har inga svar. Jag försöker inte komma med några ”såhär gör ni” – jag är endast totalt jävla uppgiven med en stor dos av vilsen. Ledsen är jag också. För jag fattar verkligen inte hur det kan vara enligt lag okej att denna propaganda hamnar i min brevlåda. Jag förstår inte.

Just där och då, när det hände, förklarade jag i lugn ton att vi var tvungna att gå ut igen. Att vi var tvungna att slänga detta i sopkorgen på gatan istället för uppe i lägenheten. Att vi var tvungna att riva sönder det i småbitar för att det var ett elakt brev. Ett brev från människor som inte tycker om alla människor. Ett brev från en person som inte anser att alla är lika mycket värda, ett brev från en person som inte tycker om alla människor för att de inte ser ut som honom. Min treåriga dotter svarar då att hon inte heller tycker om alla människor. Att hon tycker att Sofia ser konstig ut. Sofia som i prinsessan Sofia på DisneyChannel. Att hon inte tycker om Sofia. En treåring som undrar om hon också är elak då? Hur bemöter man detta?

Jag vet inte vart vårt samhälle är på väg. Jag förstår mig inte på den omvärld som skapats. Varje dag på jobbet ser jag tvärs över gatan ensamkommande flyktingbarn på asylhemmet i Söderåkra. Var gång brister mitt hjärta. Var gång ställer jag mig frågan vad jag kan göra. Inte för att ta dem därifrån och bort från mitt synfält, utan snarare vad jag kan göra för att underlätta den situation de hamnat i. Inte för att jag måste för att få mig själv att må bättre, utan för att det är min skyldighet som medmänniska. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit min treåriga dotter som lekte med en trasig fotboll utan vare sig mig eller Tomas i närheten. Kanske för att vi inte hade möjlighet att följa med, kanske för att hon bevittnat oss dö. Oavsett hade hon varit där själv, utan oss. Så säg mig, hur förklarar jag allt detta för min treåriga dotter? Hur förklarar jag för min dotter att hon lever i ett land där detta ens finns på tapeten?

Jag kan förstå Beatrice Ask när hon säger att förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer är fel väg att gå, då detta skulle gradera friheten. Att det är bättre att människor med tokiga åsikter kommer fram i ljuset så att de goda krafterna kan bemöta dem och segra. Men säg mig, hur förklarar jag detta för min treåriga dotter? Hur lär jag henne att skilja på rätt och fel när de ”goda” skriker glåpord och kastar sten mot såväl dessa partier som de poliser som enligt lag är där för att skydda dem utifrån deras demokratiska rättigheter? Enligt mig är det en ekvation som inte går ihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: