Norra Långgatan 28

Idag slog det mig: jag måste säga upp lägenheten. Det är inte så att jag är helt dum i huvudet, till och med jag förstår att detta husköp innebär att jag måste flytta dit liksom. Det är ju lite själva tanken med detta husköp till att börja med. Det och att det för var dag som går känns mindre och mindre okej att låta vår treåring växa upp mitt emot Systembolaget. Inte för att det är något fel på bolaget, tvärtom, i butiksväg tycker jag att de har det bästa sortimentet som går att finna. De slår alla andra butiker med hästlängder, till och med Indiska som jag har en rejäl crush på. Men alltså, det är de där stammisarna. De som hänger utanför och sådär lagom tills när jag hämtar hem Molls från dagmamman hunnit bli rätt rejält på lyset. Det har blivit mycket bättre, avsevärt bättre, men de är fortfarande där.

När jag minns min barndom så minns jag bestämt inte a-lagarna, ljudet på nätterna från nattklubbar och att lära mig cykla längs en shoppinggata. Jag minns det där lugna och mysiga villakvarteret, med grannar och lek och skoj. Att springa i skogen, bli smutsig och bygga snökojor. Det är också den barndom jag vill att Molli ska minnas. Att köpa hus var därmed ett rätt genomtänkt och rätt så länge efterlängtat beslut. Det har tagit sin tid men vi har hittat vårt hem. Det var just detta som träffade mig likt en käftsmäll i 200km/h idag. För, i all ärlighet, så är den här lägenheten det bästa jag vet med Kalmar. Jag ÄLSKAR den här lägenheten. Det var kärlek vid första ögonkastet och med åren så har jag liksom växt fast. Den är en del av vem jag är. Det liv jag älskar att ha. Och takterrassen! Herregud TAKTERRASSEN! Vår oas, vårt paradis. Det går inte riktigt att ta in att denna lägenhet om några månader inte kommer att vara vårt hem längre. Sjukt orättvist. Det är lite sådär så att jag önskar att jag innan den sista november lyckas snubbla över en sådan där vinstlott som ger mig 25.000 extra i månaden i 25 år så att jag kan behålla lägenheten som typ ett sommarhus. Folk har sommarhus – varför kan då inte vi ha en sommarlya inne i stan? Fullt logiskt om ni frågar mig.

Men ja. Sista november är alltså dagen då jag senast måste säga upp lägenheten. Då jag måste göra slut. Så ja, ni fattar. Innan vi nått det datumet, för att inte tala om innan vi nått februari, så kommer denna blogg att förvandlas till ett enda stort kärleksbrev till denna lägenhet. Vi snackar separationsångest deluxe. Jag har faktiskt bott här i 11 år.

Annonser

4 Responses to Norra Långgatan 28

  1. allisandersson says:

    Starta en facebook-grupp: rädda Norra Långgatan 28. Så får folk skänka pengar, det är ju för en god sak. Jag är lätt på. 😉 Alternativt köper jag en lott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: