Just idag är det mycket

Mycket som snurrar, mycket som händer, mycket stress. Så kan man nog sammanfatta min tisdag. Typ ganska så exakt. Det som snurrar mest i mitt huvud är tapeter. Vi måste snart bestämma tapeter, och beställa. För det tar tydligen tid. Det kan ju tyckas vara en simpel utmaning, men kom i flock när ni båda avskyr rosa och står inför utmaningen att välja just rosa tapeter till dotterns rum. Helt omöjligt. Men, efter att ha målat hennes nuvarande rum i mintgrönt är vi skyldiga henne ett rosa rum. På riktigt alltså, hon verkar ha fått men för livet av detta fruktansvärda övertramp av mintgrönt. Det enda hon pratar om är att hon vill ha ett rosa rum i huset så vi kunde gärna inte annat än att gå henne till mötes på denna punkt. Det är en stor omställning hon har framför sig, så om ett rosa rum gör det enklare – why not.

Men låt oss lägga tapeterna åt sidan. I sammanhanget förstår jag inte ens hur jag ens kunde få för mig att skriva om det. Det är en bagatell. Det är verkligen inte därför jag skriver av mig. Det har varit en sådan där riktigt dålig dag idag. Tjaboo, vår 19-åriga leopardgecko som först var Adams, sedan blev mammas och pappas, därefter min och numera är Mollis, har varit sjuk väldigt länge. Det har varit så jobbigt för Molli att se eftersom hon verkligen älskar det där lilla pyret. Lilla, lilla Tjaboo. Trots sina krämpor har han ändå gjort sitt bästa att komma fram till rutan när hon pratar med honom, eller de senaste veckorna åtminstone lyft på huvudet. Idag när jag kom hem gjorde han inte det. Han var helt stilla. För hans skull känns det skönt att denna utdragna process äntligen är över, så att han inte behöver lida. Men alltså. Det suger. Hur man än vrider och vänder på det så har han varit en del av vår familj de senaste åren. För mig har han funnits i 19 år, det är en jäkligt lång tid. Så nej, det är en fruktansvärt sorglig dag idag. För Molli blir det nog som mest jobbigt de kommande dagarna, då han ”flyttar till månen” imorgon. Hon tror för närvarande att han sover, vilar upp sig inför morgondagens flytt. Jag har flyttat in honom i boet så att hon inte märker att han är helt stilla. Vet inte om det är fel gjort, men alltså, nej. Man kan inte snacka död med en treåring. Eller det är klart att man kan, men jag vill inte. Lilla älskade pyre, du kommer bli så saknad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: