Okej, just nu är det lite mycket.

Det har varit väldigt mycket, och just nu fortsätter det att vara väldigt mycket. Alla har ju sådana där perioder då det är lite mer än vanligt, då det börjar kännas som för mycket. Viktigt är då att sänka tempot och helt enkelt bara återhämta sig. Hösten är ingen optimal period för det. Det finns ingen som helst möjlighet att bara ta det lugnt, slappna av och göra absolut ingenting. Med absolut ingenting menar jag inte att halvdö i soffan, med absolut ingenting menar jag helt vardagliga saker och äventyr. En sväng till lekparken, badhuset eller något annat skoj. Något som får lov att ta tid för att det inte finns några andra tider att passa. Ni vet, sådär göra vad man vill när man vill hur länge man vill. En sådan helg vill jag ha. Men det är svårt just på hösten. Hösten kännetecknas som alltid av att vardagarna är det som bidrar med lugn. Helgerna är kaos och alldeles för få för att hinna med allt det man vill och allt det man behöver.

Missförstå mig rätt, jag har mycket mig själv att skylla i det här. Jag kan ju faktiskt välja att planera helgerna annorlunda tillsammans med maken. Vi måste inte göra ditt eller datt, åka hit eller dit, träffa piff eller puff – men vi vill. Det finns inte en helg som jag inte längtar till – alla kommer att bli helt fenomenala. Men det kommer kräva energi som jag för närvarande har lite svagt om. Det har varit några omtumlande veckor, allt gick bra, men istället för att stanna upp och bara ta det lugnt (vardag) drog jag på två dagars konferens och har sedan dess slitit med att jobba ikapp de 16 timmar som liksom försvann i planeringen. Jag är fortfarande inte helt i fas, men jag jobbar på det. I helgen ska vi iväg, helgen efter det ska jag iväg och helgen efter det ska jag och Molli iväg. Tre sjukt roliga helger, tre helger då det kommer att bli svårt att motivera sig själv till att smita undan för ett par timmars jobb. Vad som finns planerat den fjärde helgen vågar jag inte ens tänka på. Vad det än är så kommer det garanterat att vara sjukt kul.

Att skriva ett sådant här klagoinlägg är säkert alldeles för personligt. Men det är okej. Det här är en känsla jag vill minnas. Jag vill minnas den dag jag satte mig ner i soffan och sa till mig själv att det är dags att sänka hastigheten en aning. Dagen då jag faktiskt övertalade mig själv att det är okej att inte vara helt i fas. För er som verkligen känner mig så vet ni att det är stort. Det är faktiskt sjukt stort för att vara mig. Så låt oss minnas denna stund. Stunden innebär inte att jag kommer propsa på annorlunda planerade helger, stunden innebär snarare att jag kommer propsa på att helgerna ska planeras precis så som de gjorts. Vad som ska planeras annorlunda är hur mycket jobb jag ska ta för mig de kommande tre-fyra veckorna. Förslagsvis våga säga ”nej, jag hinner faktiskt inte det”. Helger är till för att njuta av – inte ha dåligt samvete av det jobb man inte får gjort. Särskilt när det är jobb som man skapat åt sig själv för att det vore optimalt att ligga trettiofyra steg framför. Så ja, det här är dagen när jag insåg att mitt ”inte-i-fas” kanske inte egentligen betyder ”inte-i-fas” utan snarare ”inte-där-Frida-vill-ska-vara-i-fas”. Påminn mig gärna om detta om tre dagar då jag glömt bort denna insikt. Eller imorgon, har en känsla av att den kan komma att bli rätt kortvarig. Nåväl, jag hade den åtminstone ikväll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: