Klagomuren

Jag borde troligtvis byta namn på bloggen till just klagomuren. Det är ju i själva verket det enda jag tycks använda den till. Nu är Frida bitter igen så ojsan, där kom visst ett till sådan där argt och frustrerat inlägg. För er som läser i hopp om livstecken från dottern kan jag meddela att hon lever, frodas och mår bra. Växer gör hon också, på såväl längd som bredd. Hade det inte varit för den nyfunna självständigheten och leka-själv-med-stängd-dörr-fasonerna hade jag nog gett henne betyget A+. Men så länge hon envisas med att hon inte behöver mig så får hon bli utan plusset.

Livet på Norra Långgatan är bättre än någonsin och på frågan hur mycket jag älskar min lägenhet är svaret: som aldrig förr. Banankartonger har jag packat i plural men lyckats gömma undan väl. På så sätt kan man låtsas att den stundande flytten inte existerar. Missförstå mig rätt, de flesta dagar vill jag faktiskt flytta till det där huset som vi ändå har köpt. Det är min separationsångest som ställer till det så in i bövelen för mig. Var och varann dag kommer jag på mig själv med att böla över helt onödiga ting. Ikväll handlade det om träden utanför sovrummet. Nu är de kala och inte mycket för världen, men de månader de grönskar bjuder de på världens grönaste och skönaste utsikt. Jag kommer inte att få se det igen. Visst, jag kommer få se dem grönska till sig igen. De står ju för tusan på en allmän gata inne på Kvarnholmen. Men jag kommer inte få se dem från mitt sovrumsfönster och det är en rätt så väsentlig skillnad. Jag kommer visserligen att ha ett eget träd, men det lär ju ta typ 20 år innan det ens kan försöka se sådär mäktigt ut.

Att jag idag ordnat med elavtal, sophämtning, tv, telefoni och bredband gör mig inte direkt muntrare. Det är sjukt dyrt att slänga sopor ska ni veta. Då ska vi inte ens tala om vad det kostar med vatten. Herre min skapare, där snackar vi en rejäl omställning. Hejdå långa och varma och underbara duschtillfällen. Hej snabba, kalla och fruktansvärda bli ren så fort det bara går duschtillfällen. Som om inte det vore droppen över i:et, vad vet jag om ved? På riktigt alltså? Vart köper man det? Hur gör man för att inte elda upp sitt eget hus? Hur vet man hur mycket man ska elda och hur mycket man ska låta det där vita skåpet stå för gällande värme? Här hade det ju faktiskt suttit rätt bra om jag till att börja med ens visste vad det vita skåpet var för typ av uppvärmning. Jag har både hört och läst det flera gånger men det fastnar liksom inte. Det är som hebreiska för mig.

Upptäckten av att Telia dessutom är den enda leverantören av tv och bredband gjorde mig till på köpet inte direkt glad. Det är inget fel på Telia, förutom att de är värdelösa. Till mitt försvar visste jag inte detta innan jag ringde, men jag fick lära mig ett och annat under samtalets gång. Exempelvis kan de inte leverera den hastighet på bredbandet som jag behöver för att kunna utföra mitt jobb så smärtfritt som möjligt. Telefonisten var dock supergullig och sa att jag kunde få pröva det i 30 dagar, och om jag inte ville ha det så kunde jag säga upp det. När jag informerade om att de ju var de enda leverantörerna så menade han i sin tur då på att jag vunnit storvinsten. För det lilla de kan erbjuda är ju faktiskt grymt bra i jämförelse med ingenting. Sant. Du har en poäng. Jag skulle dock inte kalla det storvinst. Lika lite som jag skulle kalla vårt nya kanalpaket på TV’n som hälften så bra som det vi har i dag. Det är dock lite dyrare i alla fall. Tack Telia, ni lyckas med att erbjuda mindre för mer pengar. Jag gillar er. Särskilt tack vill jag också ge er för att ni tvingar på mig hemtelefoni. Jag kan ta bredbandet och kanalutbytet, men hemtelefoni? Ser jag ut som en sådan människa som vill ha en hemtelefon som prydnad i hallen? Seriöst? Nej, jag skulle inte tro det.

Imorgon är dock en ny dag. Då ska jag kirra med vatten och barnomsorg. Vattnet är säkert lika enkelt som el och sopor, men barnomsorgen är knivigare. Vi kommer inte att flytta Molli från hennes dagmamma detta läsår och förhoppningsvis inte överhuvudtaget. Men, efter detta läsår återstår endast ett till innan det är dags för fem-årsgruppen. Kommer hon att få följa med sin kompis från dagmamman till Lindö eller tvingas hon byta till det område vi då kommer att tillhöra? Om hon inte får följa med till Lindö är det naturligtvis bäst att omplacera henne redan efter sommaren. Men det är inte bara det, det rör även hennes extradagis. Just nu ligger hennes extradagis långt ut på söder, vilket är rätt osmidigt redan nu och kommer att bli osmidigheternas osmidighet när vi väl har flyttat. Går det att ha extradagis i närheten av där vi bor istället? I så fall skulle det ju vara ett bra sätt att fasa över henne så att hon är lite inne i gruppen redan innan sommaren. Om hon nu måste gå i fem-årsgrupp där vi bor vill säga. Ni fattar. Mitt huvud är ett enda stort frågetecken och det enda jag vet med säkerhet är att det här med att flytta inte riktigt är min grej. Det går inte ihop med min personlighet.

Just det. Något annat jag numer vet med säkerhet är att jag inte tycker om Telia. Det visste jag exempelvis inte när jag vaknade idag. Se där. Man lär sig något nytt varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: