Syskon – eller inte syskon.

De senaste månaderna, sedan vi köpt hus, har syskonfrågorna exploderat. Lite som att ett husköp per automatik berättigar såväl bekanta som obekanta att korsförhöra och råda oss i eventuell syskonfråga. Jag säger bekanta just för att människor som känner oss aldrig skulle få för sig att fråga, de vet. De känner oss. De respekterar oss. Jag säger respektera just för att jag anser det ofantligt respektlöst att såväl kommentera som att ifrågasätta som att råda.

”Syskon är den första bästa kompisen” är en mening jag hört fler gånger än jag kan räkna på sistone. ”Bullshit” är mitt svar på den. Ett syskon är den första som ser till att du får mindre uppmärksamhet än vad du såväl önskar som förtjänar. Det är inget dåligt med det, men låt oss åtminstone vara ärliga om att syskon per automatik inte blir bästa vänner när de är barn. Kanske kan det ske om de ligger varandra väldigt nära i åldern och bestämmer sig för att tycka om varandra, men det är långt ifrån en garanti. Jag slog min lillebror med en soppslev i huvudet och han klippte mig med en sax i örat. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva, men hade du frågat mig för 24 år sedan hade svaret varit helt annorlunda. Jag överdriver inte. Jag gick till och med så långt att jag kungjorde att morfar var MIN och om han ville ha en morfar fick han banne mig skaffa en egen.

Syskon är underbart. Jag pratar inte emot det. Jag älskar min bror och jag skulle inte byta bort honom mot allt i världen. Syskon är dock inget alla föräldrar önskar sina barn och om de gör det så är det ändå ingen garanti. Barn, såväl som syskon, är en jävligt privat fråga och endast upp till föräldrarna ifråga att tänka kring och än mer besluta om. Vad är det som är så fruktansvärt svårt att förstå med detta?

Det finns fyra möjliga scenarion när du frågar/kommenterar/råder/ifrågasätter någons val med antal barn:

  1. De vill inte ha fler barn. De är fullkomligt nöjda med att det antal barn de har. Behöver de berättiga dig med en förklaring till varför? Nej. Inte en chans. Känner du ändå att de behöver det bör vi istället fundera kring varför du känner av detta behov. Är du Gud? Hänger den fria viljans vara eller icke vara på hur du ser på saker och ting? Tillhör du möjligen en sekt?
  2. De vill ha fler barn. Men kanske inte just nu. Det händer när det händer. Behöver de försvara detta för dig? Punkt 1 i denna uppradning är applicerbart även här. Hänger den fria viljan på just dig?
  3. De försöker skaffa fler barn. Barnaskapande sker inte i en handvändning och bara för att könsorganen dansar tango med varandra betyder det inte att ett barn per automatik föds nio månader senare. Behöver de utöver detta frågorna och stressen från dig? Vad tror du genererar en bra barnskapar-miljö – att få ligga i lugn och ro eller bli stressad av dig och dina råd om baljväxter och Omega 3? Eller hur ni låg med benen i luften i fem minuter efter samlag?
  4. De kan inte få fler barn. Punkt 3 i denna uppradning är applicerbart även här. Din önskan och din nyfikenhet genererar knappast i att detta känns bättre. Det finns vidare ingen skyldighet att dela detta med dig på din begäran. Önskas ditt medlidande så kommer detta att efterfrågas.

Jag tänker inte kommentera vilken av punkterna som gäller oss. Men tro mig när jag säger detta: ert ständiga ifrågasättande får mig att aldrig vilja skaffa fler barn. Såsom ni ser på saken och argumenterar för det så får ni det att framstå som världens dödssynd. Jag är kvinna, hur kan jag inte vilja föda fler barn? Låt mig skratta högt! Ja, hur kan jag inte vilja föda fler barn? Det är ju ändå rätt angenämt att spricka från Skåne till Lappland och hellre hångla med ett kokhett strykjärn än att skita första veckan efter förlossning. Trots det så föder jag hellre barn varje dag fjorton dagar i rad än att behöva vara gravid igen. För mig var inte det där med att vara gravid särskilt sockersött även om min unge senare visade sig bli själva definitionen av just sockersöt. Oavsett, fler barn eller inte fler barn har inget mer vare sig er eller förlossningsrädsla att göra – det är något som är helt upp till mig och min man.

Så, så länge jag inte själv pratar med dig om det eller sportar en klotrund mage så är det inget du behöver diskutera med mig. Och när vi ändå är inne på den klotrunda magen – bara för att någon har en bebis i magen så betyder det inte att magen som bebisen utvecklar sig i är allmän egendom. Sluta kladda. Går du och klämmer på ogravida magar? Förmodligen inte. Om du gör det, well, då behöver du förmodligen ha ett rätt allvarligt samtal med din chef/psykolog om bästa sättet du kan få hjälp på.

Annonser

One Response to Syskon – eller inte syskon.

  1. Marie says:

    så jäkla bra frida!
    Om ni vill ha fler barn eller inte, det är mellan er och inga andra. Folk ska alltid lägga sig i andras val vad gäller barn, förlovning och giftermål. Det var ett jäkla tjat på oss om när och i vilken ordning vi skulle göra dessa saker. Jag fick flippet många gånger i våras när jag blev ”anklagad” för att vara gravid i tid och otid, jag hade ju bara bröllopsnerver!
    Hur som helst, bra sagt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: