Vårkänslor, precis som alla andra.

I helgen har jag tagit vår. Kuddar till utemöblerna har plockats fram, vårjackorna har burits ner och sjalarna har letats fram. Converse har jag gått i hela vintern, och de dagar då det var svinigt kallt eller nästan låg snö på marken så tvingade jag på mig mina fodrade Converse. Men det är något ljuvligt med att åtminstone ställa fram våra låga Converse. Det är vår. Det är kärlek. Köket bombaderas som följd av diverse försök till odlingar av tomater, jordgubbar och smultron. Jag är lite sent ute men i veckan ska det planteras flera sorters chili och så någon paprika. Är jag för sent ute får jag väl inkassera förodlade saker istället, men det känns inte lika okej när de dör i min omvårdnad.

Ni förstår, helt plötsligt har jag ju en hel trädgård att fylla med godsaker av alla dess slag. Jag längtar typ ihjäl mig. Tänk att snart är det säkert tillräckligt varmt för gräsmattan att dessutom komma på plats, hur coolt blir inte det?! Fatta blommorna, bären och lökarna man då kan plantera? Sålådorna man kan placera? Det är så jäkla grymt att jag typ får fnatt. Nä hörrni, det här husköpet var minst sagt det bästa vi någonsin gjort.

Annonser

Step by step.

Du kan enkelt flytta dina saker på ett dygn, men det tar en halv livstid att få dem på plats igen. Åtminstone är det så det känns i alla fall. Jag tror aldrig att jag har bott i ett sådant här kaos. Mina golv är inte ens rena. På riktigt alltså, jag såg två fläckar och bara totalt ignorerade dem. Jag har ingen energi till det. Varför göra rent golven Frida-style innan det som står på dem är i ordning? Visst, det ser ut som att vi är på plats. Vi bor inte i ett hav att flyttkartonger. Saker står där de kan stå men det betyder ju inte att det är där de ska stå. Det är alltså där ni har kanelbullen, det där som gör att det tar sådan tid att komma på plats. Hur ska jag veta vart jag ska ställa allt så att det får en motsvarande perfekt plats? Det köptes till en annan plats vilket per automatik betyder att det inte passar in här såsom jag har tänkt mig.

Idag, två veckor efter inflytt, fick jag någorlunda kontroll på våra två fönster i sovrummet. De känns okej. Plats för plats börjar komma i ordning, men än är det mycket kvar. Det är svårt att motivera sig själv till städning i en sådan här tillvaro vilket är helt olikt mig. Visst, du kan tappa en gurkbit på vårt golv och plocka upp den för att sedan förtära den (om du inte träffar de där två specifika fläckarna av tomatjuice), men det är inte lika rent som jag är van vid. Måste verkligen lista ut vad det är för påsar till dammsugaren som vi har så att jag slipper tömma vår befintliga varje gång jag vill dammsuga – det gör ju att en låter bli. Eller typ. Det gör att en inte gör det varje dag åtminstone.

Jag förstår att mina städintressen och kaos måste vara vansinnigt intressant för er, en riktig nagelbitare. Vad mer kan jag bjuda på än just det? Well, dottern är magisk. På riktigt magisk. Så jävla underbar att jag inte ens vet hur jag ska börja med att beskriva den utvecklingsperiod vi är i just nu. Oavsett – världens mest omtänksamma, starka, självständiga och coolaste individ jag någonsin har haft äran att lära känna. Hon är så fruktansvärt förståndig att jag på löpande band tappar hakan av saker som kommer ur hennes agerande och kommunikation. Idag resonerade hon sig upp ur sängen innan klockan slagit sex med självklara argument. ”Men mamma, om du vill sova mer får du ju gå och lägga dig tidigt och om du vill att jag ska sova mer får du ju låta mig vara vaken hela natten”. Du har så rätt min vän. Tvingar jag dig i säng vid klockan sju får jag ju skylla mig själv.