Första kvällen

Vulgärt stora bilar, skratt och prat från vartenda gathörn. Det är Venice Beach efter mörkrets inbrott. Även om det är söndag så är gatorna invid stranden fulla av aktivitet.
Efter den långa resan som avlutades med tolv timmar flygtur var det fantastiskt skönt att få gå en sväng och insupa atmosfären.
Vi besökte restaurangen The Terrace som levererade grillade köttstycken på det där överdrivna och absurda vis amerikanerna är kända för.
Det känns fantastiskt att vara här. Till och med Frida börjar få ett leende på läpparna. Vilket blir större av att wifi på rummet fungerar perfekt med uppfinningen Skype så att vi kan både se och höra Molli på morgonen och kvällen.

20130624-082231.jpg

20130624-082244.jpg

20130624-082257.jpg

20130624-082308.jpg

20130624-082329.jpg

20130624-082342.jpg

20130624-082355.jpg

20130624-082430.jpg

20130624-082506.jpg

20130624-082521.jpg

Annonser

Slagen hjälte

En slagen liten hjälte somnade i lika trötta morbrors famn.

20121201-121755.jpg

Pappa Tomas

På 25-års galej!

Mina fina töser!

20120915-172540.jpg Pappa Tomas

Intervju med konstnären Molli Löwemo

Som absolut första medium har Två har blivit tre-bloggen fått en exklusiv möjlighet att intervjua den omistlige konstnären Molli Löwemo som just är i stånd med att lansera en ny utställning. Efter en hel del förhandling gick hon med på att sitta ner en stund för att samtala om livet, konsten och den ständigt gnagande rastlösheten.

Pappa Tomas: Välkommen hit Molli, hoppas resan hit inte var några problem.
Molli: Tack. Resan gick ypperligt.

PT: Du är som sagt precis i stånd att lansera en ny utställning. Innan dörrarna öppnas på helgens vernissage har du låtit oss ta en blick på utställningens första verk. Förklara, vad är det vi tittar på.
M: Jag har aldrig varit intresserad av att namnge mina målningar. Jag har ingen önskan att styra betraktarens blick och tankar. Detta är konst som ska upplevas.

PT: Okej, men hur gick tankarna under tiden du målade verket?
M: Målandet är för mig en process där jag försöker gestalta en känsla eller ett väsens tillstånd. Precis som i en immad spegel är motivet inte klart vid första anblicken. Det krävs ett öppet seende hos betraktaren som om denne är mottagligt kan komma meningen in på livet. Jag har ingen vilja att låta mina målningar vara objekt i rummet. Istället ser jag rummet som ett objekt i verket där rymligheten talar för en viss känsla. Likt drömmen i en dröm.

PT: Jaha.. Men jag ser att det är mycket ljusa färger. Hur kommer det sig?
M: Den varma klangen är kopplad till den mytologi som verken i utställningen gemensamt skapar. Genom att visa ett ljust skeende bidrar det till en självklar förstärkning av de andra, dovare, målningarna.

PT: Självklart. Verkligen. Men på tal om något annat. Din konst har liknats med verk från stora namn inom den abstrakta konstvärlden så som Lennart Rodhe, Johan Scott och även smålänningen Mats Kläpp. Hur ställer du dig till de liknelserna?
M: Jag har aldrig tyckt om den formen av liknelser och har absolut ingen vilja att vara ”den nya Lennart Rodhe”. Jag är Molli, och det är bra så.

PT: Du blev tidigt utsedd som en av postmodernismens stora framtidsnamn.
M: Postmodernism är ett oerhört vagt begrepp som få eller ingen konstnär eller gallerist vill ställa sig bakom. Likt liknelser med andra konstnärer har jag inget övers till egna indelningar av mitt skapande i fack, dimensioner eller -ismer. Det kan etablissemanget, staten och kapitalet ägna sig åt.

PT: Ehm.. Okej. Men den här målningen är gjord av kritor på ett A4:a kopiatorspapper. Varför detta val av underlag? Är inte det egentligen något som hör hemma hos förskolebarn?
M: Valet av underlag är oviktigt i sig, och det har alltid funnits underlag som en grupp tyckt vara mindre fint eller simplare. Se bara inom glaskonsten. På 50-talet kom Erik Höglund och kastade sågspån i glaset, och folk förfasades. Tio år senare kom Bertil Vallien och gjöt det vackra glaset i sand, återigen förfasades folk. Vill människor förfasas över mitt val av underlag ligger det i deras frihet. Men det är då ett val de gjort, att ta ett medvetet steg ifrån medvetenheten.

PT: Sedär.. Ah, men jag ser att du inte själv signerat ditt verk? Det har någon annan gjort?
M: Jag går aldrig tillbaka till en färdig målning, aldrig. Önskar Babylon en signatur är det upp det dem att tillsätta den. Till denna utställning är det min ateljéassistent Cicci som skrivit texten.

PT: Ja, där ser man. Men om vi byter ämne. Det sägs att du är en rätt rastlös individ och enligt en skröna har du inte sovit en hel natt i hela ditt liv?
M: Det vore omöjligt för mig att avstanna den kreativa processen. Vaknar jag så mitt i natten ser jag ingen anledning till att ligga kvar i sängens fängelse när friheten hägrar på vita ark. Störs grannar och andra ickeintressenter av detta är inte det mitt problem.

PT: Okej, tack för att du tog dig tid.
M: Ingen fara, det är aldrig fel att tala om det viktiga i livet. Jag måste gå, jag måste andas, jag måste måla.

Pappa Tomas

MolliSöjt

20120902-125324.jpg

Mm, banan!

20120704-220628.jpg

Pappas flicka

20120627-224253.jpg

Pappa Tomas